Om organisatoriska avstånd och invasiva arter : En organisationskritisk essä om kroppslighet och göranden i den kommunala förskolan

Sammanfattning: Den här vetenskapliga essän syftar till att undersöka några förskollärare, barnskötare och rektorers erfarenheter av den kommunala förskoleorganisationen i Stockholm utifrån en tanke om att dagens förskoleorganisation har invaderats av främmande styrsystem från managementvärlden och bilproduktionen, vilket bidrar till vad som här kallas för ”organisatorisk invasion” och ökade ”organisatoriska avstånd”. Utgångspunkten för essän är gestaltade erfarenheter från ett mångårigt arbete som förskollärare i den kommunala förskolan i Stockholm, vilka lett fram till essäns frågor som handlar om vilka erfarenheter, såväl kroppsliga som andra, några barnskötare, förskollärare och rektorer i Stockholm stad har av sin arbetssituation, men även hur de kopplar dem till organisationen de arbetar inom. Jag frågar mig också hur erfarenheterna påverkar deltagarnas möjligheter till att tänka om och utföra sitt arbete. Slutligen undersöker essän eventuella motståndsstrategier i relation till organisatoriska avstånd och organisatorisk invasion. Material till de empiriska inslagen insamlas genom reflekterande intervjusamtal med såväl förskollärare som barnskötare och rektorer och bearbetas genom skrivande av så kallad ”pratpoesi”. Materialet analyseras utifrån ett kroppsfenomenologiskt och ett organisationskritiskt perspektiv och med hjälp av Hannah Arendts teorier om olika former av mänsklig aktivitet. Essän visar att en mängd erfarenheter görs och skapas i relation till organisationen, vilka väcker frågor om ansvar, tänkande och görande i förskolan. Essän visar även hur New Public Management kan förstås som en invasiv främmande art som invaderat den kommunala förskolan och de som bebor den, vilket bland annat erfars av pedagogerna som en kroppslig splittring, här kallad ”hjärtats stress” respektive ”hjärnans stress” och en uppdelning mellan ”de som tänker” och ”de som gör”. Essän skriver slutligen fram motståndsstrategier utifrån det insamlade materialet, samt presenterar möjligheter kring att minska organisatoriska avstånd med hjälp av den praktiska kunskapens teori.