Brittgården : En territoriell diskussion kring Ralph Erskines arkitektur med bostadsområdet Brittgården i Tibro som studieobjekt

Sammanfattning: Bostadsområdet Brittgården i Tibro byggdes i etapper under 1960-talet. Såväl stadsplanen som byggnaderna utformades av arkitekten Ralph Erskine (1914-2005). Jag diskuterar i denna uppsats Brittgårdens gestaltning ur såväl ett arkitekturhistoriskt perspektiv som i territoriella termer. Jag gör också en territoriell studie av bostadsområdet som det ser ut och brukas idag. Den territoriella diskussionen och analysen utgår från den begreppsapparat som Mattias Kärrholms utvecklat i sin avhandling Arkitekturens Territorialitet. Ralph Erskine brukar beskrivas som en socialt engagerad arkitekt vars arkitektur präglas av anpassning till klimatet. Denna bild bekräftas av min analys. Erskines tankar kring utformningen av Brittgården skulle kunna beskrivas i termer av hållbar utveckling, vilket idag brukar innefatta ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Brittgården har i flera sammanhang presenterats som ett alternativ till det samtida storskaliga bostadsbyggandet vars utformning styrdes av trafikplanering och rationella byggmetoder. Jag menar dock att Erskine i Brittgården ger uttryck för flera samtida arkitekturströmningar och tendenser inom bostadsbyggandet. Erskines utformning av Brittgården kan ses som en vidareutveckling och anpassning av grannskapsenheten efter samtidens tankar om trafikplanering, stadsmässighet, rationella byggnadsmetoder, ett avskalat modernistiskt formspråk och bostadsområden som stora skulpturer i landskapet. I territoriella termer skulle Erskines gestaltning kunna beskrivas som ett försök att skapa platser med hög territoriell komplexitet. Erskines ambition att ge Brittgården en egen identitet, som dessutom var gemensam för boende i olika bostadsformer, skulle i territoriella termer kunna beskrivas som att gestaltningen utformats för att kunna ge upphov till gemensamma territoriella associationer. Kärrholm presenterar den territoriella komplexiteten som ett mått för hur offentlig en plats är, vilket stämmer bra när det gäller Brittgården som helhet. När det gäller delar av området visar mina studier dock att det är viktigt att brukarna har makt över de territoriella produktionerna för att platser ska brukas flitigt. Detta kan också uttryckas som att det finns utrymme för territoriell taktik. Vid större förändringar i området menar jag att det är viktigt att se till att den territoriella komplexiteten i området som helhet inte minskar, utan helst ökar. I de fall miljöer inom området ska förändras tror jag också att det kan vara bra att tänka på den territoriella komplexiteten, men framförallt är det viktigt att ge de boende större makt över den territoriella produktionen genom att lämna utrymme för territoriell taktik. Ett sätt att underlätta territoriell taktik är att undvika starka kroppsliga aktanter.