Att sätta paradiset på papper : En (eko)feministisk läsning av trädgårdar och skrivande i Bodil Malmstens roman Priset på vatten i Finistère

Sammanfattning: Föreliggande studie av Bodil Malmstens roman Priset på vatten i Finistère (2001) syftar till att undersöka berättarjagets förhållande till trädgårdsodling och skrivande. Analysen utgår ifrån ett (eko)feministiskt perspektiv (en kombination av ekokritisk, feministisk och ekofeministisk teori) på romanens framställning av människa–natur-dikotomin och skrivandets förutsättningar. Det kvinnliga berättarjagets nära relation till sin trädgård och hennes upplevda svårigheter med att formulera sig i skrift befäster ekofeministiska och särartsfeministiska idéer om att kvinnor står närmare naturen än män, samt att kvinnans erfarenheter inte kan uttryckas genom ett manligt kodat språk. Trots det färdigställer berättarjaget en autofiktiv roman om sin tillvaro i trädgården, varmed hon utmanar språkliga och genremässiga konventioner. I analysen identifieras nuets flyktighet som en gemensam nämnare i trädgårdsarbetet, skrivandet och jagets kroppsliga erfarenheter, vilket medför att polariteten mellan text och verklighet mitigeras i romanen. Berättarjaget kan därför sägas ägna sig åt en form av écriture féminine som låter den fysiska världen och hennes sinnliga upplevelser av den ta plats i litteraturen.