Alternativt tvistlösningsförfarande - en studie av besluten

Sammanfattning: Idag är det mycket vanligt att en person registrerar ett domännamn som är identiskt eller förväxlingsbart med ett kännetecken som är någon annans skyddade egendom. Från rättighetsinnehavarens synvinkel kan detta leda till förlust av både företagets goodwill och att kännetecknet urvattnas. Varje fysisk och juridisk person kan i dagsläget registrera ett domännamn under den svenska toppdomänen .se. Registreringen är inte möjlig att stoppa i förväg, dock finns det möjlighet att inleda ATF och på så sätt försöka få domännamnet överfört till sig. Internationellt har ATF-förfarandet utvecklats till ett väl använt och pålitligt alternativ till att avgöra domännamnstvisten i allmän domstol. De första ATF-besluten fattades 2003. Jag har läst igenom de beslut som har avgjorts fram till idag för att få en överblick och kunna urskilja linjer för att kunna framställa mina personliga slutsatser om förfarandet i sig. Parallellt som jag läste igenom besluten upprättade jag ett dokument där jag listade besluten kronologiskt, huruvida de bifölls eller avslogs samt skälen därtill. I stora drag är min slutsats av uppsatsen att ATF är konsekventa i besluten och att institutionen utvecklar en fast och trovärdig praxis. Detta har jag presenterat i uppsatsen tillsammans med mina resultat. Jag har också kommenterat vissa utvalda fall för att göra min åsikt tydligare. Tvistförfarandet har varit aktivt i åtta år och antalet ärenden fortsätter att öka. Det finns intresse för att lösa tvister på ett snabbt och effektivt sätt. Jag har bland annat diskuterat huruvida en eller tre tvistlösare har betydelse för beslutet och hur fördelningen av de olika besluten ser ut. Slutligen konstaterade jag att under åren har ATF utvecklat en stringent praxis. Tvistlösningssystemet löser domännamnstvister på ett snabbt och effektivt sätt samtidigt som organisationen utvecklas i takt med besluten.