Kommunikation vid afasi - Hur gör fysioterapeuten?

Sammanfattning: SAMMANFATTNING                                                                                      Bakgrund: Afasi är en nedsättning av språkliga funktioner som oftast orsakas av stroke. För en person med afasi är det i varierande grad svårt att kommunicera. Efter en stroke följer ofta rehabilitering av ett vårdteam. För att rehabiliteringen ska bli optimal behöver patienten ta till sig information och vara delaktig i sin vård. Vikten av att vårdpersonalen har kunskap om afasi och hur man kan underlätta i kommunikationen med en patient med afasi är betydande för en säker vård med hög kvalitet. Kommunikationsproblem mellan vårdpersonal och patient kan medföra hinder vid diagnos och behandling vilket kan leda till en sårbar och utsatt situation. I vårdteamet kring strokepatienter ingår bland annat fysioterapeut (FT) för rehabilitering av de fysiska funktionsnedsättningar som stroke ofta medför. Det saknas kunskap om hur FT anpassar sitt kommunikativa beteende utifrån patienter med kommunikationssvårigheter efter stroke. Syfte: Syfte med denna pilotstudie är att inför en av delstudierna i forskningsprojektet U-GATE undersöka hur FT anpassar sin kommunikation under behandling med strokepatienter med afasi. Ytterligare syfte är att observera eventuella skillnader i kommunikativt beteende hos FT vid behandling av strokepatienter med respektive utan afasi. Metod: Observationer gjordes av videoinspelningar av en FT vid vårdbesök med tre strokepatienter, två med afasi och en utan afasi. En kvalitativ analys gjordes utifrån noteringar i ett studiespecifikt observationsschema av bemötande och användning av kommunikationsstödjande strategier.  Resultat: Resultatet visar att FT använder flera olika kommunikativa strategier, att användandet av dessa delvis skiljer sig för strokepatienterna med respektive utan afasi samt mellan patienterna med olika svårighetsgrad av afasin. Slutsats: Trots att FT använder vissa mer generella kommunikationsstrategier vid kommunikation med patienterna med afasi finns det brister i FT:s kommunikativa beteende som hade kunnat åtgärdas med en större kunskap om afasi, samtalsstrategier och AKK (alternativ och kompletterande kommunikation). Att utgå från skattningsformuläret SiK (Stöd i kommunikation) i utformande av observationsschema är att rekommendera, men för att passa hos en FT eller andra professioner inom sjukvården bör det analyseras och prövas ytterligare. Ytterligare forskning där fler FT kan observeras behövs för att säkerställa resultaten.  Nyckelord: Stroke, afasi, rehabilitering, fysioterapeut, kommunikation