Sexualitet på ålderns höst. Sjuksköterskans förhållningssätt till den geriatriska patientens sexualitet

Detta är en C-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Sammanfattning: INTRODUKTION: Läkare och övrig vårdpersonal diskuterar sällan sexualitet med äldrepatienter och sexuella frågor förekommer sällan som en indikator i skattningsskalor för dagligalivets aktiviteter eller livskvalitet för äldre. Vårdpersonal har bristande kunskap om de äldressexualitet. För sjuksköterskeutbildningar finns det litteratur i ämnet, men man undervisar inte oftaom hur man diskuterar med patienten om sexuella problem.SYFTE: Syftet med denna uppsats var att undersöka det vetenskapliga underlaget för om det ärsjuksköterskans uppgift att fråga den geriatriska patienten om sexualitet. Hypotesen var att omsexualitet är ett viktigt behov hos äldre så bör detta tas hänsyn till i planeringen av den äldrepatientens omvårdnad.METOD: Studien var en litteraturstudie av 10 vetenskapliga artiklar. Man sökte i databaserCINAHL, PubMed och PsychInfo. Sökorden som användes var sexu', sexuality, sexual behavior,nurs', health personnel, attitude, elderly, aged, patient och geriatric'.TEORETISK REFERENSRAM: Hendersons och Eriksons omvårdnadsteorier har legat tillgrund för granskningen av artiklarna.RESULTAT: Resultatet av litteraturstudien visade att det var ovanligt att vårdpersonalen, inomde vårdenheter vilka den geriatriska patienten passerade i vårdförloppet, frågade om sexualitettrots att de ansåg detta vara viktigt. Istället väntade vårdpersonalen att patienten skulle fråga.Patienter hade behov av att få information om sexualitetsproblematik, men väntade attvårdpersonalen skulle initiera diskussionen. Det förekom olika åsikter, om vem som skulle frågapatienten om sexualitet såsom sjuksköterskan, läkaren eller psykologen.DISKUSSION: Eriksson betonar att olika yrkeskategorier bör arbeta tillsammans för att hjälpapatienten nå målet hälsa. Enligt Henderson har sjuksköterskan, såsom alla medlemmar i denmedicinska arbetsgruppen, ansvar för patientens undervisning. För att kunna diskutera sexualitetmed den äldre patienten bör sjuksköterskan få utbildning både i sexologi och i informationsteknikåtminstone på en grundläggande nivå, vilket motsvarar nivåer P (Permission) och LI (LimitedInformation) i PLISSIT- modellen. PLISSIT - modell är ett hjälpmedel, som innehåller fyrastadier i omhändertagandet av patienter, som har problem med sexualitet. Enligt Socialstyrelsenbör all personal inom sjukvården kunna åtminstone det första stadiet - att ge tillåtelse både till sigsjälv och patienten att tala om sexuella frågor.SLUTSATS: Sexualitet bör ingå i sjuksköterskans omvårdnadsanamnes som en naturlig del,men för att kunna diskutera sexualitet med patienten måste sjuksköterskan få undervisning omsexualitet hos äldre personer samt ha kunskap om hur dessa frågor kan diskuteras med patienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)