Optimering av enzym-baserad immunohistokemisk metod i jämförelse mot immunofluorescens med fryssnittade hudbiopsier

Sammanfattning: Med hjälp av immunohistokemi kan antigen och antikroppar som är bundna till vävnaden detekteras. Autoimmuna hudsjukdomar är exempel på sjukdomar som diagnosticeras med immunohistokemi. På Falu lasarett användes immunofluorescens för diagnostik av autoimmuna hudsjukdomar. Syftet med denna studie var att optimera enzym-baserad immunohistokemi för epitoperna IgA, IgG, IgM och C3 och jämföra med immunofluorescens vad gäller specificitet, signalstyrka och upplösning. Vävnader som analyserades var tonsill, lever, tarmslemhinna och hudbiopsier. Fixering gjordes i 4% formaldehyd av vävnaderna som infärgades med ultraView DAB och ultraView DAB med FITC. Vävnad som infärgades med DIF med FITC sköljdes enbart i Reaction Buffer. Vävnaderna färgades enligt protokollen ultraView DAB, ultraView DAB med FITC och DIF med FITC. En manuell infärgning med aktiverat DAB utfördes. Resultatet visade bakgrundsinfärgning för samtliga infärgningar. DIF med FITC var tydligare infärgad och lättare att skilja mellan specifik och ospecifik infärgning. Det är svårt att optimera enzym-baserad IHC och epitopen IgA hade generellt starkare infärgning jämfört med epitopen IgM. För att erhålla tillförlitliga resultat krävs det att flera vävnadsprover analyseras.