Rättssäkerhet vid våra domstolar - Nämndemän eller inte? En jämförelse mellan två rättssystem

Sammanfattning: ”Juryn måste avstå från vittnets sista uttalande.” Ett sådant tillrättavisande har de flesta människor hört, oavsett om det rör sig om personer som arbetar i domstol, akademiker eller gemenman ute på landsbygden. Både det svenska- och det amerikanska juridiska rättssystemet verkar under uppfattningen att nämndemän och jurymedlemmar är villiga att följa domaren (rådmannens) instruktioner samt är tillräckligt kompetenta att bortse från irrelevant information och otillåten bevisning. Frågan är om detta är ett korrekt antagande. Rätten till en rättvis rättegång utgör en av våra mest grundläggande mänskliga rättigheter. En rättvis rättegång innebär alla medborgares likhet inför lagen, rättens objektivitet och opartiskhet, oskyldighetspresumtionen, hänsyn till legalitetsprincipen och juridisk autonomi. Ytterligare en viktig princip för rättssäkerheten är offentlighetsprincipen som stadgar att rättegångar skall vara offentliga och ske inom skälig tid. Syftet bakom kravet på offentliga rättegångar är för att ge insyn och garantera att det processrättsliga förfarandet går rätt till. Lagstiftaren vill hålla domare, nämndemän och rätten uppmärksamma och ansvariga för sina handlingar jämte mot brottsoffer och åtalad och tanken är att offentliga rättegångar skall tillgodose detta krav. De svenska nämndemännen har en väsentlig roll i våra svenska domstolar och rättssystemet har praktiserats sedan 1200-talet. Nämndemän, även kallade lekmän, sitter på dömande positioner i domstolarna, precis som ordinarie domare och rådmän, trots att förstnämnda saknar någon som helst juridisk skolning. Tanken är att de skall företräda gemenman och få insyn i domstolsprocessen. Dessa nämndemän är tillsatta via politiska mandat jämfört med den rättsliga proceduren i USA där jurymedlemmar slumpvis väljs ut från anonyma och allmänna röstlängder med roterande tjänstgöring där det är obligatoriskt att medverka vid en rättegång om man blivit kallad. I dagsläget pågår en het diskussion om nämndemännens roll i rättssalen. Tillika en diskussion i USA om jurysystemets plats som rättsskipningsinstitution, då flertalet rättsfall och uttalanden från nämndemän har fått politiker och medborgare att reagera, vilket lett till att en ny svensk utredning lades fram år 2013 (SOU 2013:49). Diskussionen rör rättssäkerheten för både brottsoffer och åtalade och vissa argumenterar att nämndemannasystemet är en otillräcklig rekryteringsbas och att man måste avskaffa politiska mandat då detta äventyrar domstolens självständighet. Dessutom har forskning föreslagit att både nämndemän och jurymedlemmar är benägna att luta sig mot sin egna subjektiva tolkning av lagen istället för gällande lag. Det har visat sig i vissa fall att irrelevant information och otillåten bevisning som presenterats inför lekmän och jurymedlemmar under domstolsförhandlingar, och som skall bortses, kan få en motsatt effekt och påverka utfallet av domen. Två parallella studier har genomförts för att på ett djupgående sätt undersöka det svenska nämndemannasystemet och rätten till en säker rättegång. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilka rättsliga- och psykologiska faktorer hos nämndemän som kan komma att påverka ett domslut och hur detta påverkar rätten till en rättvis rättegång. Vidare behandlar uppsatsen frågan om oskolade nämndemän bidrar till rättsosäkerhet för rättsskipningen och vikten av nämndemän och jury vid en rättegång. Uppsatsen berör även frågan om nämndemannasystemet bör avskaffas och alternativa rättsåtgärder. Avslutningsvis görs en komparativ analys av nämndemannasystemet och det amerikanska jurysystemet. I analysen knyts samtliga aspekter samman till en prognos av nämndemannasystemets rättsliga- och praktiska relevans och framtid ur ett rättssäkerhetsperspektiv.