Rädda hotade arter genom mänsklig fostran - att hjälpa eller stjälpa hållbar reproduktion?

Sammanfattning: Bestånden av flera hundra djurarter i det vilda minskar årligen. I djurparker jorden runt pågår projekt för att bevara många av dem. Trots lång erfarenhet av att hålla vilda djur i fångenskap är det svårt att få dem att reproducera sig för att skapa hållbara bestånd. Många avkommor överges av sina föräldrar och fostras sedan av personal eller andra frivilliga. Mänsklig fostran verkar i många fall även ligga till grunden för fortsatta reproduktionsproblem i nästa generation. I den här litteraturstudien återges resultat från några studier där man undersökt vilka effekter mänsklig fostran har på fortsatt reproduktion. Syftet är att hitta de gemensamma problem som mänsklig fostran för med sig och om det även finns några gemensamma lösningar. Ungar som föds av individer som blivit människofostrade löper högre risk att själva behöva människofostran. Strategier för att stoppa den onda cirkeln finns genom att tidigt introducera människofostrade ungar till sin egen art och genom att se till att de har möjlighet att observera artspecifikt reproduktivt beteende.