Allokering av institutionellt kapital till private equity-fonder : Beslutsprocessen och kapitalets väg från svenska institutioner till private equity-fonder

Sammanfattning: Private equity har under lång tid varit ett attraktivt alternativ vid allokering av kapital. Under de senaste fyrtio åren har tillgångsslaget fått mer fäste i Sverige. Som en följd av detta har det genom det stigande intresset gjorts mer omfattande forskning kring ämnet och tillgångsslaget fått en mer tilltalande förknippning som investeringsalternativ. Svenska institutioner anser att tillgångsslaget har flera attraktiva egenskaper och därför idag utgör en del i flera svenska institutioners portföljsammansättning. Syftet med arbetet var att undersöka hur beslutsprocessen ser ut när institutionellt kapital allokeras i onoterade tillgångar i form av private equity. Ambitionen var att ge en mer nyanserad bild av vilka faktorer som väger tyngst vid beslutsfattandet om en placering i private equity. Utöver en förståelse bakom de avgörande argumenten fanns även en önskan om att förstå vilka de avgörande faktorerna är samt hur de vägs gentemot varandra. För att fånga dessa olika parametrar utfördes en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer. Argumentet bakom valet av en kvalitativ metod grundade sig i att det möjliggjorde för en mer djupgående analys. Undersökningen visade att svenska institutioner anser att private equity har väldigt goda diversifierande egenskaper som bidrar till en portföljoptimering. Då tillgångsslaget har en värderingsmetod som sker på kvartalsbasis bidrar detta till en lägre synlig volatilitet i portföljen. Genomgående eftersträvar institutioner att, genom investeringar i private equity, uppnå diversifierande effekter i portföljen men även ges möjligheter till högre avkastning i och med tillgångsslagets karaktär och de inlåsningseffekter som är ett resultat av fondens struktur vanligtvis är låst i åtta till tio år. Respondenterna poängterade även vikten av att ha förtroende för teamet bakom fonden och att de agerar i linje med de av organisationen själva uppsatta placeringsriktlinjer. En avgörande faktor som framgår från majoriteten av respondenterna är att deras placeringspolicy hindrar dem från att investera i oetiska verksamheter såsom koldioxidintensiva eller vapen. Man ser även att man genom sin allokering kan ha möjligheter att påverka affärsstrukturer dels, men även kapitalflöden i samhället.