”Man kan alltid göra mer” En kvalitativ studie om skolkuratorers arbete med frågorsom rör självmord och självmordsprevention

Sammanfattning: I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år.Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något somuppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbetehar vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord ochsjälvmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolanarbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studiensyftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet medsjälvmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorerupplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende.För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer fråntre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyseradessedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta förliv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. Föratt få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatetanalyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppetemotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning.I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar medsjälvmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också attsjälvmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorernauttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rörsjälvmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starkakänslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, någotsom skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram somväsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- ochungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorernabeskriver kan vara problematiskt.Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord ochmöjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet tillmer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola ochandra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande avelever som uppvisar ett suicidalt beteende.