Att inte kunna utvisas - asylsökandes narrativ om inkludering och exkludering i kraft av praktiska verkställighetshinder

Sammanfattning: Vissa asylsökande får ett utvisningsbeslut som inte kan verkställas och stannar i Sverige utan uppehållstillstånd. Syftet med denna fallstudie är att undersöka berättelser från personer som är föremål för sådana praktiska verkställighetshinder om deras livssituation. Frågeställningarna som anläggs handlar om vad asylsökande berättar om sina erfarenheter och hur dessa kan förstås. Uppsatsens teoretiska ramverk utgörs av liminalitet, socialt kapital, social inkludering och exkludering. Eftersom berättelser om asylsökandes livssituation står i fokus används en tematisk narrativ analysteknik som är innehållsorienterad. Huvudsakligt resultat är att asylsökande som är föremål för praktiska verkställighetshinder inkluderas i flera sammanhang samtidigt som exkluderingsprocesser är aktiva parallellt och inverkar på den sociala sfären. Exkluderande hinder mildras med stöd av informanternas sociala nätverk, vilket pekar på vikten av ett socialt kapital. Att söka asyl och vara i kontakt med Migrationsverket analyseras utifrån liminalitet som en process där förhandlingar av sociala kategorier genomförs. Det rättsliga predikamentet har upplevts som påfrestande i följd av att sökanden inte har mandat för att möta de krav som förväntas av myndigheten.