Rabatt- och upplevelsesajters civilrättsliga ansvar vid konsumentköp : särskilt om rabattsajten Groupon

Sammanfattning: En ny trend inom internethandeln är företeelsen av så kallade rabatt- och upplevelsesajter. På den svenska marknaden är Groupon marknadsledande rabattsajt samtidigt som LiveIt anses störst inom upplevelseförmedling. Affärskonceptet – att marknadsföra priserbjudanden eller upplevelser och sedan hänvisa konsumenter vidare till leverantörer – har tagits efter av en rad aktörer och den nya trenden får antas fortsätta en tid framöver. Det faktum att den aktuella typen av förmedling är relativt ny har lett till en osäkerhet kring vilket ansvar rabatt- och upplevelseföretagen har gentemot konsumenter. Inte sällan använder de sig av varierande affärsupplägg vilket bidragit till ytterligare oklarhet. Det saknas direkt tillämplig tvingande lagstiftning och företagen begränsar ofta, genom mer eller mindre långtgående friskrivningar, sitt civilrättsliga ansvar. Syftet med förevarande uppsats är att undersöka vilket civilrättsligt ansvar som företagen har gentemot konsumenter vid dröjsmål och fel i vara och tjänst. I uppsatsen, som inledningsvis diskuterar innebörden av termerna kollektiv shopping och gruppköp, redogörs för de tre affärsmodeller som det marknadsledande rabattföretaget Groupon använder sig av. Dessa affärsmodeller ligger sedan till grund för de diskussioner som förs i arbetets analysdel. Rabattföretagens ansvar visar sig vara beroende av vilken affärsmodell som tillämpats vid försäljningen. Företagen kan dels betraktas som återförsäljare alternativt kommissionärer vilket leder till ett fullständigt civilrättsligt ansvar, dels som handelsagenter med underliggande fullmakt vars enda ansvar är att ta emot och vidareförmedla reklamationer, dels som en oreglerad typ av mellanman som enligt dagens gällande rätt enbart ansvarar för lämnad information gällande de vouchrar som företagen säljer. Detta sistnämnda ansvar är visserligen dispositivt men förefaller utgöra en allmän rättsgrundsats varför det ligger nära till hands att betrakta friskrivningar från lämnad information som oskäliga. Ett tänkbart sätt att stärka konsumentskyddet inom det aktuella problemområdet är att utvidga den så kallade förmedlingsregeln i konsumentköplagens inledande paragraf samt att eventuellt införa en liknande regel även i konsumenttjänstlagen.