ARBETSTERAPEUTERS UPPLEVELSER AV ARBETSTERAPI INOM PALLIATIV VÅRD

Sammanfattning: Bakgrund En god palliativ vård ska möjliggöra ett så aktivt och meningsfullt liv inom samtliga delar av livet och behandling ska anpassas utifrån patientens önskan och livssituation. Därför är arbetsterapeuter en yrkesgrupp som är lämpad att arbeta inom palliativ vård då de har ett personcentrerat förhållningssätt och genom kompensation, aktivitetsträning, anpassning och modifikation av miljön möjliggör för delaktighet och aktivitet.Trots detta är det fortfarande många personer inom palliativ vård som inte erhåller arbetsterapi även om de är i behov av stöd i dagliga aktiviteter. Det har visat sig att arbetsterapeuters kompetens inte alltid tillvaratas inom hälso- och sjukvården och en del forskning tyder på att arbetsterapeuter saknar utbildning och kunskap inom området, vilket är en förutsättning för att kunna ge optimal arbetsterapeutisk vård. En arbetsterapeutisk modell som arbetsterapeuter ofta tillämpar i arbetsterapiprocessen och som kan vara användbar vid arbete med personer i ett palliativt skede är The Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM). Syfte Syftet med studien är att kartlägga arbetsterapeuters upplevelser av arbetsterapeutisk yrkesutövning inom palliativ vård. Metod En strukturerad litteraturstudie med en deduktiv ansats utifrån den arbetsterapeutiska modellen The Occupational Therapy Intervention Process Models (OTIPM) interventionsfaser användes som ett raster i en riktad innehållsanalys. Resultat Den strukturerade litteraturstudien resultat grundade sig på 7 artiklar. Sammanställning och redovisning av resultatet gjordes med fyra huvudkategorier enligt OTIPMs interventionsfaser. I “Modell för kompensation” framträdde det enligt resultatet att arbetsterapeuter kunde bidra med ökad självständighet genom kompensatoriska åtgärder samt att det ibland kände att de kunde uppstå etiska dilemman vid kompensation. Dessutom visade resultatet att arbetsterapeuter kunde möjliggöra för aktivitet genom kompensation av miljön eller aktivitetsutförandet. I “Modell för utbildning och undervisning” framkom att arbetsterapeuter kunde erbjuda utbildning både för anhöriga, patienter och eller personal vilket kunde vara hjälpsamt och fungera som stöd. I “Modell för att förvärva färdighet i aktivitet” framgick det att arbetsterapeuter kunde bidra med att förvärva eller förbättra förmågor genom att möjliggöra för aktivitet och delaktighet. Resultatet visade också att arbetsterapeuter såg ett behov av mer resurser för att kunna bidra fullt ut. Analysen visade att deltagande i kreativa aktiviteter kunde inge hopp. Inga av arbetsterapeuternas upplevelser utifrån resultatanalysen placerades in i den fjärde interventionsfasen “Modell för förbättring av kroppsfunktioner och andra klient komponenter", vilket gjorde att inget resultat redovisades under den huvudkategorin. Slutsats Resultatet av den strukturerade litteraturstudien tydde på att arbetsterapeuter upplevde att deras yrkesutövande genom kompensatoriska åtgärder kunde bidra till ökad självständighet, möjliggöra för aktivitet samt möjliggöra för delaktighet och aktivitet hos patienter i ett palliativt skede. Resultatet tydde även på att det ibland uppstod etiska dilemman vid kompensation inom palliativ vård, där snabba kompensatoriska lösningar ofta prioriterades, fast de egentligen kanske skulle kunna ha valt en annan ingång för att stötta för personen. Litteraturstudien visade också på att arbetsterapeuter upplevde att de genom utbildning och undervisning kunde ge stöd till patienter, anhöriga och personal på grupp- och individnivå, främst på individnivå. Genom litteraturstudien framkom det att OTIPMs interventionsfaser inte var fullt tillämpbara att utgå ifrån vid arbetsterapeutisk yrkesutövning. Förslagsvis skulle OTIPMs interventionsfaser kunna användas som ett komplement till andra arbetsterapeutiska modeller inom den palliativa vården. Studien visade även ett behov av utvecklingsarbete inom OTIPMs interventionsfaser för att kunna vara tillämpbar på flera målgrupper inom flera områden. Litteraturstudien klargjorde att arbetsterapeuter kunde erbjuda och stötta i meningsfulla och/eller kreativa aktiviteter samt möjliggjorde för deltagande i aktivitet vilket verkade gynna patienterna inom palliativ vård. I och med studien konstaterades det att arbetsterapeuters kunskap inom palliativ vård behöver belysas på organisatorisk nivå för att tyddliggöra arbtetsterapeuters roll och det kommer behövs tillräckligt med resurser för att skapa förutsättningar att kunna tillgodose behoven hos personer som berörs av palliativ vård. För att arbetsterapeuters kunskaper och kompetens ska tillvaratas mer inom hälso- och sjukvården behövs vidare forskning som stärker evidensen för arbetsterapeutisk yrkesutövning inom palliativ vård.