Officerskapet i Frälsningsarmén med utgångspunkt från general Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar

Sammanfattning: Officerskapet i Frälsningsarmén (FA) med utgångspunkt från general Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar. Erik Wickberg (1904–1996) är den ende svensk som har varit ledare för Frälsningsarmén (FA) i hela världen. Mellan åren 1961–1969 var han rörelsens stabschef och mellan åren 1969–1974 var han general. På riksarkivet i Stockholm finns hans tal– och predikomanuskript. Dessa har i många år väckt mitt intresse. I min uppsats från 2016 (Predikantskap i Frälsningsarmén, Erik Wickberg stabschef och general 1961–1974, Uppsala universitet) analyserades ett antal predikningar och denna forskning inspirerade mig att med utgångspunkt från Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar undersöka vad han hade att säga om officerskapet i FA.          Syftet har alltså varit att söka beskriva, förklara och förstå hans sätt att identifiera och beskriva officerskapet. Dessutom ville jag veta hur hans idealbild av officerskapet såg ut och hur han teologiskt motiverar detta. Vidare har det varit angeläget att se närmare på debatten när det gäller officerskapet under hans tid och vilken form av ecklesiologi som framträder i Erik Wickbergs framställningar. Åtskilliga forskare har ägnat sig åt att analysera officerskapets ecklesiologi och teologi men ingen annan har gjort detta med utgångspunkt från Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar.             Jag fann tidigt att det var nödvändigt att ge både en historisk och en teologisk bakgrund till begreppet officerskap, samtidigt säga något om hans tids frågor gällande officerskapet men också beröra något om senare tiders utveckling. Allt detta för att Erik Wickbergs framställningar inte skulle ”hänga i luften”. Materialet har alltså bestått av ett sjuttiotal tal och predikningar, hans artiklar i den engelskspråkiga officerstidskriften The Officer och iSalvation Army’s Year Book. Dessutom har andras forskning och andra källor skapat en historisk och teologisk förståelse för begreppet officerskap. På detta sätt har även Erik Wickbergs texter tillsammans med övrigt material kommit att belysa varandra.           I teoribildningen analyserades officerskapet och det är ingen tvekan om att detta skapat en form av en världsvid subkultur där en personlig inre kallelse är inkörsporten och där ordersystem, reglementen och uppdrag bidragit till att skapa en enhetlighet och en internationell samhörighet. Inspiration har hämtats från boken Models of the Church av Avery Dulles. I denna bok ser han på kyrkan utifrån olika modeller. Några av dessa har använts och officerskapet har studerats från ett institutionellt perspektiv, från ett sakramentalt perspektiv,från ett evangelisatoriskt perspektiv, från ett diakonalt perspektiv och från ett omslutande ecklesiologiskt perspektiv.         Dessa perspektiv har fått bilda kapitelrubrikerna i uppsatsen. Jag tänker mig att officerskapet vilar i det institutionella och i det sakramentala perspektivet. Det institutionella handlar om FA:s speciella struktur, det som gör FA till en armé. Det sakramentala handlar om den andliga dimensionen. Det evangelisatoriska och det diakonala perspektivet om vad FA vill åstadkomma, FA:s båda ”vingar” eller de båda operativa perspektiven. Alla dessa perspektiv är i sin tur sedda i ett ecklesiologiskt perspektiv. Utgångspunkten är alltså vad Erik Wickberg talar och skriver i växelverkan med bakgrund, hans samtid och något om senare utveckling. I uppsatsens avslutningskapitel har jag analyserat resultaten med hjälp av frågeställningar som Avery Dulles ställer sig i boken Models of the Church.        I min forskning framkommer det tydligt att Erik Wickberg ser officeren främst som en evangelist med syfte att leda människor fram till en omvändelse till Kristus. Av detta följer att uppgiften blir av uppsökande karaktär och Erik Wickberg återkommer gång på gång till begreppet angripande kristendom.  Officerens uppgift är också att vårda sig om flocken. Dessa två uppgifter sätter sin prägel på hans sätt att se på officerskapet. Idealbilden handlar om att vara helt överlåten till Gud och uppdraget. Officerskapet ska präglas av ödmjukhet, självinsikt, självdisciplin och entusiasm där förnuft och känsla samarbetar. Den teologiska motivationen för officerskapet hämtar han från Guds kärlek genom Jesus Kristus. Erik Wickbergs budskap är att det är Kristi kärlek som tvingar människorna till engagemang. Att vandra i Kristi efterföljelse är ett måste. När det gäller debatten under hans ämbetstid om officerskapets teologiska innebörd tycks inte Erik Wickberg ta ställning för de två huvudlinjerna huruvida officerskapet ska ses som ett ämbete med en speciell andlig status eller om det endast har med funktion att göra. Han talar ofta om officerskapets dignitet och om officerskapet som något heligt och om att man står i en succession av uppdragsbärare som börjar redan i Gamla testamentet. Under Erik Wickbergs tid som general görs ett försök till att teologiskt beskriva officerskapet i ett sammanhang där även han deltar. I denna beskrivning utgår officerskapet från det allmänna prästadömet som ett specifikt uppdrag att utrusta lemmarna i Kristi kropp.          Enligt Erik Wickberg är officerskapets ecklesiologiska hemvist i en av Gud utvald rörelse som har antagit karaktären av en armé i syfte att uppsöka och förkunna och gestalta evangeliet till människor som inga andra bryr sig om. Skulle man ge upp armétanken har man, enligt honom, inget berättigande längre.  Kyrkobegreppet är för statiskt för honom. Allra sist frågar jag mig vad händer när man ser på officerskapet med hjälp av de olika perspektiven.          När det institutionella perspektivet får dominera tar samtalen om befordringar, bestämmelser, disciplin och lydnad för stor plats. Detta kan även hindra framväxandet av en kreativ och fruktbar teologi. Erik Wickberg inser dessa risker. Det finns även exempel i forskningsmaterialet på hur man utifrån ett institutionellt synsätt försöker hitta försvar för FA:s ordersystem i Guds ord som det i själva verket är svårt att hitta en grund för.          I det sakramentala perspektivetsom handlar om officerskapet som ett synligt tecken på Guds nåd är det lätt att urskilja predikningar om betydelsen av att vara föredömen och där han varnar för status och karriärism. Erik Wickbergs helgelseförkunnelse är inte narcissistisk utan har hela tiden ett fokus på medmänniskan.         Det evangelisatoriska perspektivet handlar om officerskapets betydelse för förkunnelsen om frälsning. Erik Wickberg utmanar, uppmanar och inspirerar till en ständigt pågående evangelisation. Man finner att han menar att officerskapet har sin andliga grund i det sakramentala perspektivet för att fungera som förkunnelse om frälsning.         Erik Wickberg har svårt att se det diakonala perspektivet utan att samtidigt betona betydelsen av omvändelsen. Han är orolig för att FA ska uppfattas som en filantropisk organisation som upphör att predika Guds Ord. Samtidigt har han haft att förvalta ett mycket stort socialt arbete med tusentals sociala institutioner. Det är ingen tvekan om att ett av hans syften var att hålla samman FA i hela världen. Detta gjorde honom tyst ibland inför orättvisor av olika slag.         Vad kan då Erik Wickberg ha betytt för officerskapet? Han betonade ofta officerens andliga dignitet. Han ville se officeren som ett föredöme i ödmjukhet. Hans förkunnelse hade plats både för intellekt och känsla. Han satte förkunnelsen om individens frälsning i fokus. Det var inte alltid som han lika klart lyckades förena denna förkunnelse med ord om rättvisa och fred trots att han själv vid ett tillfälle definierade FA som ”a prophetic cry of protest against asleepy, lazy, selfish kind of religion, against closed clique worship and against barriers of raceand nationality and class”.