Framtidsfullmakter - Ett ofullständigt verktyg

Sammanfattning: Detta examensarbete behandlar den svenska regleringen för framtidsfullmakter. Uppsatsen har ett fokus på möjlig praktisk problematik vid författandet och nyttjandet av dessa. Syftet med uppsatsen har varit en fördjupning i de bakomliggande motiven till lagstiftningen samt de praktiska effekterna av hur Lag (2017:310) om framtidsfullmakter är implementerad i svensk rätt. Uppsatsen besvarar fyra frågor. Hur beskriver gällande rätt framtidsfullmakter? Hur används framtidsfullmakter i praktiken? Motsvarar nyttjandet av framtidsfullmakter lagstiftarens vision? Om inte, finns det rimliga sätt att anpassa lagstiftningen för att bättre stämma överens med lagstiftarens intentioner? Jag har använt mig av den rättsdogmatiska metoden för att utreda gällande rätt och de bakomliggande motiven till framtidsfullmaktslagen. Jag har genomfört kvalitativa forskningsintervjuer för att utreda vad aktörer, som hanterar framtidsfullmakter inom sin yrkesroll, uppfattar att enskilda vill uppnå med framtidsfullmakter och var problem i den praktiska hanteringen har uppstått. Min analys förklarar och försöker erbjuda lösningar på fem specifika problem. 1. Den enskildes beslutsoförmögenhet begränsar lösningar på problem. Ett svårlöst problem då det är för sent att författa en ny framtidsfullmakt när den trätt i kraft. 2. Standardmallar är inte en universallösning, vilket är en vanlig tro hos allmänheten. Gällande båda dessa problem skulle en riktad utbildning gentemot relevanta grupper kunna mildra problematiken. 3. Svårigheterna att digitalt lösa bankärenden för en fullmaktshavare är ett hinder gentemot fullmaktsgivarens bästa. 4. Vissa banker vill behålla framtidsfullmakten i original. Detta förhindrar en fullmaktshavare att använda allmänt skrivna framtidsfullmakter i resten av sitt uppdrag. Registrering och/eller centrala databaser för framtidsfullmakter och digitala lösningar skulle kunna vara rimliga lösningar på dessa två problem. 5. Lantmäteriets nya striktare tolkning av jävsregleringen drabbar framförallt maken till den som saknar rättshandlingsförmåga orimligt hårt eftersom denne inte kan hantera gemensamma egendomar trots att det är enligt fullmaktsgivande makens vilja. Detta problem har uppstått på grund av en otydligt formulerad lag som behöver revideras av lagstiftaren.