Fibersläpp, vattenavvisning och färgändring hos textilier före och efter en simulerad åldring

Sammanfattning: Mikrofibersläpp vid tvätt lyfts ständigt som ett återkommande problem eftersom de små fragmenten leds ut i vattendragen och påverkar miljön negativt. Mängden mikroplaster är svåra att se och mäta vid endast visuell antydan. Med hjälp av en ny standard för bestämning av mikrofibersläpp finns det nu möjligheter till att bestämma mängden fibrer som lossnar påverkas vid tvätt. För att textilbranschen ska kunna bli mer hållbar krävs ytterligare undersökningar på huruvida teoretisk hållbara val av tillverkningsmetoder verkar i praktiken. Genom att använda sig av olika testmetoder för en simulerad åldring på textilier med olika infärgningsmetoder kan användningsfasens visuella och fysiska påverkan studeras, för att på så vis underlätta vid hållbara val i den textila värdekedjan. Den simulerade åldringen är anpassad efter användningsfasen av de material som används i denna studie. Skillnaden i resultat för vattenavvisningsförmåga, färghärdighet samt den mängd fibrer som lossnar under tvätt, jämförs före och efter den simulerade åldringen. Studien resulterade i att den mer hållbara metoden för infärgning av textil inte bara är teoretiskt bättre utan också genomgående presterade bättre i de tester som utförts på tygerna. Detta med undantag för resultatet i fibersläppsmetoden som efter genomförandet inte kunde jämföras enligt standarden då metoden inte kunde utföras helt korrekt. Problemet visade sig tillsynes vara värdefullt för studien då det resulterade i att det inte bara var fibrer som lossnade vid tvätt utan också beläggning, vilket ansågs vara ännu sämre. Metoden för den genomförda studien har varit användbar för att kunna dra slutsatsen att det spinnfärgade tyget fortsatt är ett mycket bättre val än det styckfärgade. Detta konstaterades efter en statistisk analysmetod av resultaten från de utförda testmetoderna men också genom den visuella indikationen.