“... vi som anhörigkonsulenter måste bli bättre på att formulera vad vi gör för något…” : En kvalitativ studie om anhörigkonsulenters upplevelse av arbetet med anhöriga

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka anhörigkonsulenters erfarenheter av arbetet med anhörigstöd samt upplevelsen av samverkansprocesser med andra aktörer. Studien gjordes med en kvalitativ ansats där empirin samlades in genom sex semistrukturerade intervjuer med anhörigkonsulenter i olika kommuner i Sverige. Empirin analyserades och sammanställdes genom en tematisk analys. Vidare analyserades resultatet i relation till studiens teoretiska utgångspunkter vilka var det salutogena perspektivet och tillhörande känslan av sammanhang [KASAM] samt strukturella aspekter av samverkan. Resultatet visar att anhörigkonsulenterna upplever anhörigas behov som varierande utifrån deras skilda situationer. Tre övergripande behov uppfattas av anhörigkonsulenterna vilka är ett informationsbehov, behov av nya perspektiv och behov av att sätta sig själv i fokus. Resultatet visar att anhörigkonsulenterna upplever att de arbetar med ett individuellt utformat stöd för att möta anhörigas stödbehov men att arbetet görs inom vissa fastställda ramar. Det finns generellt tre insatser som erbjuds anhöriga vilka är individuella samtal, gruppsamtal och aktiviteter av olika slag. Några kommuner erbjuder även andra insatser vilket tyder på att stödet till anhöriga varierar mellan olika kommuner. Anhörigkonsulenterna upplever samverkan som individberoende men som en stor och viktig del av arbetet, dels för att nå ut till anhöriga, dels för att implementera anhörigperspektivet internt inom kommunerna.