”Dagboken är som en skatt, något att hålla taget i” Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok med fotografier inom intensivvård

Sammanfattning: Vid en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas svårt sjuka patienter med risk för eller pågående svikt av vitala funktioner. Ett stort problem för intensivvårds patienter är att de ofta har minnesluckor från vårdtiden. Att föra dagbok och ta fotografier inom intensivvård är ett sätt att dokumentera för patienten den vård som bedrivits och det som har hänt under deras vistelse på IVA, vilket har stor betydelse för patienten i efterförloppet. I den högteknologiska vården som bedrivs på IVA är dagboken ett sätt för sjuksköterskan att skapa en vårdrelation med patienten och de närstående och därmed se patienten som en människa och inte ett objekt. Dagboken kan även användas som en form av kommunikationskanal/informationskanal mellan sjuksköterska, patient och närstående. Då det saknas riktlinjer för hur dagboksskivandet ska gå till är det svårt för sjuksköterskan att veta vilken struktur som gäller. Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok med fotografier inom intensivvård. En kvalitativ ansats har använts. Semistrukturerade intervjuer utfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor från tre sjukhus i södra Sverige. Analysen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Denna analys resulterade i tre huvudkategorier. Dessa huvudkategorier består av tre, fyra respektive fem subkategorier vardera. Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok och fotografier beskrivs i följande tre kategorier. Utveckling- och arbetsprocesser där utvecklingen utav dagböcker och beskrivning hur det skrivs i dem. Det har skett en enorm utveckling de senaste tio åren i hur de är utformade och vad de innehåller. Det skrivna ordet, där det betonas möjligheterna som sjuksköterskan har när hon/han skriver. Att skriva vardagligt om rutiner eller att välja en mer personlig prägel på sitt skrivande. Att gå vidare, där beskrivs det hur patienter och närstående använder dagboken för att gå vidare i återhämtningsfasen, att dagboken spelar en enorm roll för accepterandet av hur sjuka patienterna varit.