Materialitet och grafisk form i de svenska utgåvorna av the Vicar of Wakefield. En bibliografisk formanalys

Sammanfattning: Genom att utföra en bibliografisk formanalys av de elva svenska utgåvorna av Oliver Goldsmiths roman The Vicar of Wakefield, publicerade mellan 1782 och 1970, har jag undersökt det grafiska uttrycket och jämfört det med den svenska typografins utveckling under samma tid. Centralt i uppsatsen är att bokens materialitet spelar roll för hur texten uppfattas, att formen i sig är medskapande i verkets mening. Undersökningen utfördes genom en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Formgivningen av de olika utgåvornas omslag, titelsida, brödtext och satsyta analyserades detaljerat bland annat avseende format, typografi, typsnitt, typsnittsgrad, radavstånd, marginaler, paginering, anföringstecken, ornament och papper. Som ett led i en vidare analys under­söktes också om det fanns någon koppling mellan det grafiska uttrycket och förlagens inriktning och hur den kopplingen i så fall såg ut. Resultatet visar på samband mellan den grafiska utformningen och tidens formtradition, produktionsteknik och ekonomi. Utgåvorna exemplifierar en förändringsprocess av den svenska typografin och bokformgivningen under tvåhundra år, en process som också är påtaglig vid jämförelse med de instruktioner som finns i handböcker för sättare och typografer. Undersökningen visar också att olika typer av förlag ger ut samma romantext i en utformning som skiljer sig åt beroende på vilken läsekrets förlaget har. Utgåvorna i undersökningen speglar den svenska typografins utveckling men också de olika förlagens inriktning i ett och samma verk, The Vicar of Wakefield.