Förtalsbrottet: en utspelad straffbestämmelse eller ett värdefullt vapen för upprättelse? - En analys av försvarlighetsbedömningen vid förtalsbrottet

Sammanfattning: Förtalsbrottet syftar till att skydda den enskilde från ärekränkningar och utgör således en tillåten inskränkning i den grundlagsstadgade tryck-och yttrandefriheten. I bestämmelsen har lagstiftaren uppställt en ansvarsfri-hetsregel som tar sikte på huruvida uppgiftslämnandet varit försvarligt eller ej. Som redogörelsen visar, saknas försvarlighetsbedömningar i ett flertal avgöranden där samtliga bedömts som oförsvarliga. Avsaknaden av en för-svarlighetsbedömning leder till slutsatsen att en sådan bedömning varit överflödig i dessa fall. De kan beskrivas som de “uppenbart oförsvarliga” fallen. Att det råder en avsaknad av motiveringar kring försvarligheten i dessa målen ställer sig uppsatsen delvis kritisk till. Något som fick stort genomslag inom ramen för förtalsbrottet var Metoo-rörelsen där de utpekade sexualbrottsförövare använde förtalsbrottet som ett verktyg för att återfå upprättelse. Huruvida förtalsbrottet ger målsä-gande en möjlighet till verklig upprättelse är en fråga på vilken redogörel-sen delvis svarar nekande. Detta på grund av brottets strukturella uppbygg-nad som i flera fall utesluter möjligheten att pröva utpekandets sannings-halt, samt det processuella förfarandet som brottet innebär. Vidare visar redogörelsen att personer vars yrkesroll innefattar en ställning i det offent-liga, förväntas tåla kränkningar i väsentligt högre grad än personer utanför offentligheten. Detta anses vara en naturlig följd av en intresseavvägning där skyddet för den enskilde får ge vika för en vidsträckt yttrandefrihet. Härtill belyser uppsatsen att det förekommer situationer som inneburit att den utpekade oavsiktligt intagit en roll i det offentliga och därmed anses få tåla samma hårda granskning. Försvarlighetsbedömningen föranleder således en komplex avvägning mel-lan två intressen där den enskilde domaren tillmäts stor frihet i sin bedöm-ning. Trots detta förefaller vägledningen kring försvarlighetsbedömningen i förarbetena mycket sparsamma. Därtill har vårt samhälle förändrats i stora drag sedan förtalsbestämmelsen tillkom i 1965 års brottsbalk. Mot bak-grund av detta syftar denna framställningen till att undersöka hur försvar-lighetsbedömningen görs i praktiken med utgångspunkt i praxis från landets sju hovrätter och utvalda avgörande från Högsta domstolen.