36 § Avtalslagen - En analys av Arbetsdomstolens praxis

Sammanfattning: 36 § AvtL har behandlats i en otalig mängd sammanhang. Det är inte mycket som finns oskrivet om dess tolkning och tillämpning. Praxis som berör frågan om oskäliga avtalsvillkor är omfattande och HD:s domar har ofta varit föremål för tolkning. Ett område som dock hamnat lite i skymundan är generalklausulens tillämpning på arbetsrättens område. Denna uppsats kommer därför att handla om hur Arbetsdomstolen har tolkat och tillämpat 36 § AvtL. Generalklausulen tillkom i en tid då frågan om konsumenters rätt var mycket aktuell. Dess ursprungliga syfte var att jämka oskäliga avtalsvillkor inom konsumenträtten. Användningsområdet för generalklausulen var således ursprungligen tänkt att vara mellan näringsidkare och konsumenter. I förarbetena finns det dock en öppning för att tillämpningen även kan sträcka sig utanför konsumentområdet men att den då måste ske med större restriktivitet. Att tillämpa 36 § AvtL inom arbetsrätten är inte helt friktionsfritt. Det faktum att arbetsrätten till stor del styrs av kollektivavtal samt domstolens speciella sammansättning, där majoriteten av ledamöterna är representanter för intresseorganisationer, gör att generalklausulens tillämpning blir något annorlunda än inom övriga rättsområden. Efter analys av Arbetsdomstolens praxis kan konstateras att arbetsdomstolen tillämpar 36 § AvtL restriktivt. Vid sina oskälighetsbedömningar lägger Arbetsdomstolen stor vikt vid alla omständigheter i fallen. Hänvisning till enbart enstaka omständighet, så som ekonomisk ställning, kan inte leda till tillämpning av generalklausulen. Som huvudregel gäller att kollektivavtal inte kan jämkas med stöd av 36 § AvtL. Det finns dock några få undantag från denna regel. Avslutningsvis kan sägas att domstolen tar i sin tillämpning av generalklausulen stort stöd av dess förarbeten och att noggranna oskälighetsbedömningar ofta ligger till grund för deras beslut.