Att erfara empatiksk utmattning : En litteraturstudie om sjuksköterskors erfarenheter av empatisk utmattning

Sammanfattning: Bakgrund: Empatisk utmattning (eng: compassion fatigue) berör den utmattning sjuksköterskor kan uppleva genom att ha tagit del av patienters fysiska eller psykiska lidande. Denna empatiska utmattning bidrar till en känsla av kronisk trötthet och oförmåga att uppleva empati för sina patienter. Problem: För att ge en god patientvård förväntas att sjuksköterskorna lever sig in i patienternas situation. Eftersom sjuksköterskorna ofta befinner sig i stressfyllda situationer med korta återhämtningsperioder och samtidigt måste leva sig in i patienternas lidande kan vissa av dem få problem med att ta väl hand om sig själva, vilket gör att deras förmåga att känna empati för sina patienter avtar. Sammantaget bidrar det till en försämrad patientvård. Syfte: Syftet var därför att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning i vården. Metod: Sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning jämfördes genom en beskrivande analys av 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna med empatisk utmattning erfor sina arbetsmiljöer som påfrestande och stressiga. De upplevde bristfälligt stöd från kollegor, familj, vänner, arbetsledning och otillräcklig utbildning i hur de kan motverka riskerna med att drabbas av empatisk utmattning. Ofta hade de upplevt upprepade traumatiska händelser i vården, vilka framkallat känslor av maktlöshet, frustration och sorg. Resultatet visade även att de sjuksköterskor som drabbades av empatisk utmattning var mer benägna att lägga stora krav på sig själva, ha svårt för att dra en skiljelinje mellan privatliv och yrkesliv, samt vara känsliga för stora intryck från omvärlden. Vissa sjuksköterskor hade lättare för att ta hand om sig själva och kunde därmed ge bättre patientvård. Snarare än att bli utmattade tenderade dessa sjuksköterskor att inspireras av sin vårdsituation och drivas till att fortsätta uttrycka empati och inlevelse i kontakterna med patienterna. Det bidrog till empatisk tillfredsställelse snarare än empatisk utmattning, samt till goda ömsesidiga upplevelser mellan sjuksköterskor och patienter.