PLISSIT som samtalsmetodik i samtal om sexualitet. En litteraturstudie

Sammanfattning: Sexualiteten är en integrerad del av oss alla, men trots det är detta ett ämne som alltför ofta negligeras i vården. WHO fastställde 1975 att problem med sexualiteten är viktigare och mer genomträngande för individers hälsa än vad man tidigare tillstått. PLISSIT är en samtalsmodell som är användbar när man skall prata om sexualitet och den är ett ramverk för att underlätta samtalet. Denna litteraturstudies syfte var att ta reda på vad PLISSIT-modellen innebär och hur sjuksköterskan kan använda sig av den när hon eller han skall prata om sexualitet med patienten. Frågeställningar som skall besvaras är när det är lämpligt att ta upp frågor av sexuell karaktär och vems ansvar det är att ta upp frågor kring sexualitet, vad det finns för hinder och möjligheter hos sjuksköterska respektive patient och hur man kan formulera frågor på PLISSIT- modellens olika nivåer. Studien grundar sig på 15 vetenskapliga artiklar och metoden har varit en blandning av deduktiv och induktiv ansats med PLISSITmodellens kategorier som utgångspunkt. Artiklarna analyserades först deduktivt utifrån frågeställningar och PLISSIT-modellens kategorier, men övergick efterhand till innehållsanalys. Resultatet visar att de få studier som gjorts har fokuserats på sjuksköterskornas upplevelser kring att prata om sexualitet och inte så mycket på patienternas upplevelser. Många hinder och möjligheter har identifierats, till exempel har brist på utbildning, attityder och värderingar och motsatt kön, etnisk minoritet, annan religion, hudfärg, medelålder och icke heterosexuell läggning betydelse när man skall prata om sexualitet. Det finns en diskrepans mellan sjuksköterskors och patienters förväntningar på varandra, där sjuksköterskor tycker att patienterna skall ta upp frågan och vice versa. Det som framkom var att sjuksköterskor, liksom patienter anser att det ingår i sjuksköterskans profession att bemöta sexuella problem, men att sjuksköterskorna ignorerar denna del av vården. Det behövs sexologisk utbildning och träning i samtalsmetodik på sjuksköterskeprogrammet för att möjliggöra för samtal om sexualitet med patienten.