Kemisk fällning av sorteringsvatten

Sammanfattning: Lakvatten bildas då regnvatten perkolerar genom en deponi och har en varierande föroreningsgrad. Sorteringsvatten är vatten från hårdbelagda sorteringsytor där avfallet sorteras efter karaktär. För en deponiverksamhet är lak- och sorteringsvatten de i huvudsak största påverkande faktorerna på den omgivande miljön. Sofielunds återvinningsanläggning ägs av SRV återvinning och är belägen vid Gladö kvarn i Huddinge kommun. Anläggningen är en av de största i landet med en årlig mottagning av över 200 000 ton industri- och hushållsavfall. Reningen av lak- och sorteringsvattnet från deponin sker i den lokala reningsanläggningen som drivs av Stockholm vatten innan det skickas vidare till Henriksdals reningsverk i Stockholm. Reningen består av silning, biologisk rening, sedimentering samt filtrering genom sandfilter. För att Henriksdal ska kunna REVAQ certifiera sitt slam bör halter av bestämda parametrar understigas. I examensarbetet har reningsförfarandet setts över och optimerats efter vattnets karaktär. Kravet för rening av strömmarna lak- och sorteringsvatten skiljer sig något och för att minska belastningen på det biologiska reningssteget har sorteringsvattnet istället genomgått kemisk rening. Uppgiften var att utreda hur den kemiska fällningen vid anläggningen ska bedrivas med den maskinella utrustning som finns samt ge rekommendation till förbättringar. Vattnets föroreningsgrad bedömdes efter analysresultat inom kontrollprogrammet och riktvärden i prövotidsvillkoret. Optimeringen av den kemiska reningen testades på lab med olika fällningskemikalier för att sedan appliceras vid anläggningen. Målet var att minska partikelinnehållet i vattnet och reducera tungmetallerna kadmium, krom, kvicksilver, bly, koppar och zink i sorteringsvattnet. Resultaten från lab stod som grund för testningen i full skala där kemikalierna tillämpades i ett verkligt scenario och optimerades utifrån utfallet. Sorteringsvattnet innehöll höga halter av tungmetaller och organiskt material innan rening och god reducering kunde observeras efter behandling. Två kemikalier som visat bäst resultat vid labtester, PAX-XL60 och PIX-111, testades vid reningsanläggningen. Efter utförda försök i lab visade PAX- XL60, en flytande aluminiumklorid, främst resultat i att avskilja partiklar och föroreningar. Vid applicering vid reningsanläggningen visade sig PIX-111, som är en flytande järnklorid, de mest eftertraktat resultat med tanke på effektivitet, pris och hantering. Det visade sig att en dosering av cirka 20 mg aktivt ämne per liter sorteringsvatten var fullt tillräcklig för att uppnå god rening. För att minska kemikaliekonsumption och kostnader bör doseringsförfarandet ses över för att hitta en mer exakt dosering vilket också kan vara bra ur en miljösynpunkt.