Internationellt privat- och processrättsliga frågor rörande den svenska kollektiva arbetsrätten

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar svenska internationella privat- och processrättsliga (IP-rätt) frågor rörande den svenska kollektiva arbetsrätten, varmed förstås den relation mellan arbetsgivare och fackförening samt de tvister som därur kan uppstå. Huvudfrågorna är de som traditionellt anses utgöra den IP-rättsliga problematiken, vilka utgörs av jurisdiktionsfrågan, lagvalsfrågan och verkställighetsfrågan. Jurisdiktionsfrågan regleras av Bryssel I-förordningen i de fall då svaranden har sitt hemvist inom EU och huvudregeln för dessa fall är att svaranden inte skall behöva svara i andra domstolar än sitt hemlands. Här finns en mängd viktiga undantag, ett av de viktigaste utgörs av möjligheten att avtala om behörig domstol. Vidare så finns det regler som säger att rätt forum för ett avtal är den ort där den, för tvisten, relevanta förpliktelsen har sin fullgörelseort (forum solutionis). För det fallet att det är en utomobligatorisk skadevållande handling så är rätt forum det i vilket skadan har uppstått eller kan uppstå (forum delictii). När ett moderbolag har en utländsk etablering så är det bolaget även skyldigt att svara i etableringsstaten. Finns det flera svaranden i en tvist så kan dessa alla komma att behöva svara i någon av de svarandes hemviststater. Lagvalsfrågan regleras av de EU-rättsliga Rom I-, och Rom II-förordningarna om lagval för avtal respektive om lagval för utomkontraktuella situationer. De två instrumenten är universellt tillämpliga med vilket menas att den lag som pekas ut skall vara tillämplig, vilken av all världens lagar det än må vara. För avtal är den viktigaste huvudregeln att avtal om lagval accepteras (s.k. partsautonomi). Om ingen lag är avtalad så måste domstolen bestämma till vilket land tvisten har närmast anknytning. I uppsatsen redogörs för ett antal relevanta schablonregler. Den viktigaste av dessa på kollektivavtalsrättens område kan sägas vara den regel som säger att orten för den relevanta huvudförpliktelsen för käromålet skall vara forumort. I uppsatsen redogörs för den problematik som kan förekomma i samband med tillämpning av de båda lagvalsinstrumenten. Exempelvis så kan länder förklara vissa nationella bestämmelser vara internationellt tvingande. På den svenska kollektiva arbetsrättens område har så gjorts för Medbestämmandelagens § 25 a. Bestämmelsen säger att även om ett annat lands lag är utpekat i ett fall som rör stridsåtgärders tillämplighet så skall svensk lag avgöra stridsåtgärdens lovlighet. Detta för med sig att en fackförening kan använda sig av en stridsåtgärd som egentligen skulle anses vara rättsstridigt tvång enligt den utpekade lagen i syfte att få ett kollektivavtal undertecknat. Om det införs en lagvalsklausul som utpekar svensk rätt i detta kollektivavtal så skall hela avtalet anses giltigt och legitimt i svensk rätt. Den främmande rättens definition av ett eventuellt rättsstridigt tvång underkänns till förmån för den svenska strejkrätten. 5 Utomobligatoriska förpliktelser, är som namnet antyder, förpliktelser som grundar sig på ansvar utanför avtal. Sådana förpliktelser på den kollektiva arbetsrättens område kan t.ex. grunda sig på skador till följd av vidtagna stridsåtgärder. För att avgöra vilken lag som skall reglera dessa fall måste man finna ett stridsåtgärdsstatut. Sådana fall skall först och främst bedömas enligt lagen i det land där skadan har lidits eller där skadan kan komma att lidas. Verkställighetsfrågan berörs tämligen ytligt då den inte är speciell för den kollektiva arbetsrätten och det konstateras i uppsatsen att huvudregeln på området är att utländska domar inte verkställs. Det kan dock understrykas att det för skiljedomar gäller motsatt huvudregel. Utländska skiljedomar verkställs alltså vanligen. I konklusionsdelen kan författaren sägas anföra en grundlinje som utgår från att alla parter skall kunna överblicka konsekvenserna av sitt handlande. Detta resulterar dels i det konkreta rådet till alla verksamma på området att införa prorogations- och lagvalsklausuler i kollketivavtal samt i ett de lege ferenda-resonemang där bl.a. vikten av de nationella autonoma domsrättsreglernas överensstämmande med Bryssel-/Luganoreglerna och ett mer förutsebart stridsåtgärdsforum förespråkas i fall med flera svarande parter.