Funktionshinder eller funktionsnedsättning - Om definitionerna och diskursen

Sammanfattning: Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november om inrättande av en allmän ram för likabehandling, det så kallade arbetslivsdirektivet, syftar till att bekämpa diskriminering i arbetslivet bl.a. på grunden funktionshinder. Arbetslivsdirektivet har till stor del införlivats svensk rätt genom diskrimineringslagen (2008:567). I januari 2015 gjordes för diskrimineringslagens vidkommande en språklig ändring, begreppet funktionshinder ändrades till funktionsnedsättning. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att utreda vad som fordras för att en person ska omfattas av respektive begrepp. Diskrimineringslagens begrepp funktionsnedsättning måste med anledning av Sveriges unionsrättsliga åtaganden minst motsvara begreppet funktionshinder varför uppsatsen undersöker om det svenska begreppet går utöver arbetslivsdirektivets begrepp. Ytterligare ett syfte är att med ett diskursanalytiskt angreppssätt undersöka hur det talas om personer med funktionsnedsättning i det rättsliga materialet. Begreppsutvecklingen samt den diskursiva praktiken ställs även i relation till definitionen av personer med funktionsnedsättning vilken återfinns i FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Här används valda delar av Anna Bruces framåtsyftande analys av CRPD: s begrepp. Såväl EU som Sverige har ratificerat CRPD vilken trädde i kraft den 3 maj 2008. CRPD torde besvara frågan vad som menas med funktionsnedsättning i ett mänskliga rättigheter-perspektiv och har potential att spela stor roll för rättsutvecklingen världen över. CRPD representerar ett socialt synsätt på funktionsnedsättning enligt vilket funktionsnedsättningen härrör från individens tillstånd i samspel med olika hinder som uppställs av den omgivning och kontext i vilken individen befinner sig. Innebörden av begreppet funktionshinder har utvecklats i EU-domstolens praxis. Definitionen innefattar idag varaktiga tillstånd orsakade av fysiska, psykiska eller mentala skador som medför en begränsning i förhållande till en persons deltagande i arbetslivet. Varken sjukdom eller fetma utgör självständiga diskrimineringsgrunder men tillstånd som orsakas av sjukdomen respektive fetman kan, givet att de uppfyller ovan nämnda kriterier, utgöra funktionshinder. Principen om likabehandling kräver att direktivet äger tillämplighet även i den situation där en person som har anknytning till en person med funktionshinder utsätts för diskriminerande behandling. Diskrimineringslagens begrepp funktionsnedsättning omfattar dessutom funktionsnedsättningar som inte föreligger just i det ögonblick då viss diskriminerande handling äger rum. Rättsläget för sådana tillstånd är för arbetslivsdirektivets vidkommande ännu är att se som oklart. Utformningen av såväl begreppet funktionshinder som begreppet funktionsnedsättning påverkas av CRPD: s begrepp men graden av påverkan synes bero av vilka befogenheter EU tilldelats samt vilka ambitioner Sverige som stat har beträffande diskrimineringsrättsligt skydd för personer med funktionsnedsättning. Sedan EU-domstolens avgörande i förenade målen C-335/11 och C-337/11 (Ring och Skouboe Werge) representerar arbetslivsdirektivets begrepp funktionshinder ett socialt synsätt på funktionshinder. För diskrimineringslagens vidkommande infördes den 1 januari 2015 diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet, vilken är att se som en transformation av CRPD och dess sociala synsätt på funktionsnedsättning. Majoriteten av EU-domstolens avgöranden har behandlat huruvida individens tillstånd motsvarar de kriterier som definitionen uppställer. Mot bakgrund av EU-domstolens anammande av det sociala synsättet på funktionshinder skulle domstolens syn på vad som kan utgöra en begränsning i förhållande till en persons deltagande i arbetslivet i mål C-363/12 (Z) kunna kritiseras. Utifrån antagandet att ordval och språklig framställning har betydelse för hur personer med funktionsnedsättning uppfattas undersöker uppsatsen den rättsliga diskursen och/eller de överväganden som gjorts beträffande diskursens karaktär. Utifrån problematiserande av en samhällelig norm om funktionsfullkomlighet har ett begrepp, föreställningar, lagts till grund för att undersöka huruvida diskursen implicerar att samhället kan indelas i ”funktionsfullkomliga” och ”andra” (personer). Vidare har utifrån ett andra begrepp, värderingar, studerats i vilka ordalag personer med funktionsnedsättning beskrivs. Vid förhandlingarna som ledde fram till antagandet av CRPD avfärdades ord som ansågs inge en negativ bild av personer med funktionsnedsättning. Även Sverige synes, bl.a. utifrån begreppsändringen, medveten om diskursens betydelse. Vid tillämpningen av direktivet, representerat av EU-domstolens domar samt förslag till avgöranden, synes den rättsliga diskursens betydelse dock föga uppmärksammad eller iakttagen.