Mellan förnuft och känsla : En studie om emotionellt arbete inom myndighetsutövning i socialt arbete

Sammanfattning: Emotionernas roll inom myndighetsutövning och socialt arbete är både självklar och svårdefinierad. Å ena sida kräver myndighetsutövning rationell rättssäkerhet, å andra sidan anser många socialarbetare att deras känslor, i synnerhet empati, är en ytterst viktig del av deras arbete. Emotionellt arbete är ett forskningsfält som har vuxit fram sedan 1980-talet, till stor del med utgångspunkt i Arlie Hochschilds studie The managed heart – commercialization of human feeling (2012 [1983]). Genom att använda Hochschilds (2012) begrepp djup- och ytagerande, tillsammans med emotionell reglering (Gross, 2015) och uttrycksregler (Grandey & Melloy, 2017) undersöker denna uppsats hur myndighetsutövande socialarbetares emotionella arbete utförs och kan förklaras, samt studerar hur uttrycksreglerna för gruppen kan se ut och beskrivas. Det empiriska materialet består av 14 intervjuer med myndighetsutövande socialarbetare på barn- och ungdomsenheter, ekonomiskt bistånd och inom biståndshandläggning. Genom att använda mig av tematisk analys (Braun & Clarke, 2006, 2022) har jag analyserat och tematiserat materialet.  Studiens resultat visar att socialarbetare utför ett emotionellt arbete som kräver tid, mental förberedelse och erfarenhet. Emotionellt arbete används både för att skapa närhet och distans till klienterna. Emotionsregleringen sker före, under och efter möten med klienter. För att djupagera använder sig socialarbetarna av sin empati för att skapa en professionell relation med klienterna och för att sätta sig in i klienternas situation. När socialarbetarna däremot känner en frustration eller upplever sina klienter som för falska i sitt uppförande börjar de i stället ytagera och snarare använda sig av emotionell reglering för att trycka ner de genuint negativa känslorna.  De uttrycksregler socialarbetarna förhåller sig till balanserar mellan ett logiskt förhållande till myndighetsutövning och ett empatiskt och känslomässigt närvarande synsätt inför klienterna. I och med att socialarbetarna anser att känslorna spelar roll i yrkesutövningen, så försöker de förhålla sig rationellt till sina känslor och anstränger sig för att använda dem i tydliga syften. Socialarbetarna stöttar även varandra i känsloarbetet, dels i informella samtal, dels i formella forum så som i handledning. De stöttar varandra i olika typer av emotionell reglering, ofta genom kognitiv förändring som syftar till att omvärdera synen på en situation och så även känslorna för situationen.  Studiens implikationer för det sociala arbetets praktik är att det krävs organisatoriska och praktiska förutsättningar för att socialarbetare på ett effektivt sätt ska kunna utföra emotionellt arbete; det krävs tid och förberedelse för emotionellt arbete, samt även plats för socialarbetare att bearbeta de känslor som klientarbete rör upp och för de emotionella processer som krävs för emotionell reglering.