“Kul, hur många kan man matcha med på Tinder?”

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Sociologiska institutionen

Sammanfattning: Denna studie belyser kärleken och partnerskapets karaktär i vår samtid. Tidigare forskning visar att övergången till ett mer digitaliserat dejtingliv har bidragit till en marknadisering av dejtingarenan, genomsyrad av konsumtionslogik. Tinders teknologiska arkitektur, och den effektivitet och omedelbarhet den främjar, leder dess användare till att se profilerna på appen som varor för konsumtion, snarare än potentiella partners. Den expanderade dejtingmarknaden har dessutom lett till en ökad ovilja, och oförmåga, att välja en partner bland mängden av potentiella alternativ. Syftet med denna studie är att, genom att vända oss till unga vuxna Tinderanvändare, få en djupare förståelse för den virtuella dejtingarenan och våra intervjupersoners inställning till den. Frågeställningarna utgår från urvalet och omfattar deras upplevelser och egna resonemang kring deras användning samt den betydelse de tillskriver Tinder. De omfattar även deras förväntningar på kärlek och partnerskap i relation till appen. Empirin består av transkriberat intervjumaterial från tio semistrukturerade intervjuer. De teoretiska ramverk som ligger till grund för analysen av materialet är Eva Illouz (2019) samt Barry Schwartz (2004). Resultatet visar att appen används av våra intervjupersoner främst som ett underhållande medel, likt en social media. Appen liknas även vid ett spel till följd av dess teknologiska uppbyggnad och det oseriösa användandet av den, det vill säga att den inte primärt används för dejtande. Tinder anses av intervjupersonerna följaktligen inte vara en givande arena för strävan efter långvarigt partnerskap, istället önskas detta finnas på den fysiska dejtingmarknaden. Resultatet visar även att intervjupersonerna använder appen som en källa till snabb bekräftelse, och som ett mått på nivån av den egna attraktiviteten. Slutsatsen är att Tinders funktion som dejtingapp är begränsad, och att teknologins intåg på de mellanmänskliga relationernas arena lett till en kalkylerande rationalitet som främjar kortvariga och utbytbara partnerskap. Å andra sidan fyller Tinder funktioner som motiverar användarna till fortsatt bruk. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)