Rening av lakvatten från nedlagda kommunala deponier – Med St. Hans i Lund som fallstudie

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Miljö- och energisystem; Lunds universitet/Ekosystemteknik (CI)

Sammanfattning: Deponering av hushållsavfall har i Sverige minskat kraftigt under de senaste decennierna och det finns en stor mängd nedlagda kommunala deponier som inte omfattas av dagens krav på skyddsåtgärder. I en deponi med hög andel organiskt avfall sker en rad olika biokemiska reaktioner vilket påverkar sammansättningen av det lakvatten som bildas. Förorenat lakvatten kan förekomma under lång tid efter att en deponi avslutats, sannolikt flera hundra år. För nedlagda, kommunala deponier är passiva biologiska reningssystem vanliga, men sammanställningar över vilka reningssystem som är vanligast saknas. Ett exempel på en nedlagd kommunal deponi är St. Hans backar i Lund som avslutades 1968. Skador på fisk har tidigare konstaterats i närbelägna Vallkärrabäcken och för att förbättra vattenkvaliteten så renas lakvatten från deponin i ett dammsystem med passiv luftning. Där blandas lakvattnet med dagvatten från ett asfaltsupplag och från ytor för kompostering av parkavfall. Provtagning har under hösten 2014 utförts i lakvatten och i reningsdammarna men ännu inte under tillräcklig tid för att det ska vara möjligt att utvärdera reningssystemets effektivitet. I denna rapport har resultaten från provtagningen sammanställts och jämförts med halter i andra lakvatten och med olika referensvärden. Halterna av ammonium, organiskt material och metaller är relativt låga jämfört med andra lakvatten. Flera organiska miljögifter, främst PAH, har konstateras i lakvattnet. Resultaten från provtagningen antyder att den metanogena fasen är långt gången i deponin. Det största miljöproblemet och en sannolik förklaring till fiskskadorna är förekomsten av en mängd olika organiska miljögifter i låga halter. Studier av andra reningssystem visar att det är möjligt att uppnå goda reningsresultat med avseende på organiska miljögifter i passiva, biologiska reningssystem. Eftersom alla lakvatten är olika är det inte möjligt att ge några generella rekommendationer utan reningssystemet måste anpassas till det specifika lakvattnet och recipienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)