Nej till omarrondering : En studie i västra Rättvik

Sammanfattning: Genom flera århundraden har fastigheter, genom arv, delats upp i skiften så pass många gånger att de i dag inte utgör lämpliga fastigheter. Omarrondering, som är en typ av fastighetsreglering, är ett verktyg som är till för att förbättra den befintliga fastighetsstrukturen och i Sverige används omarrondering i syfte att skapa ett så lönsamt skogsbruk som möjligt. Men det är långt ifrån alla fastighetsägare som ställer sig positiv till fastighetsregleringsmetoden. Syftet med studien var att beskriva hur berörda fastighetsägare ser på omarronderingsprocessen och vilka faktorer som är avgörande då de röstar nej till omarrondering samt presentera eventuella åtgärder som kan förenkla framtida omarronderingar. Studien genomfördes genom att intervjua fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i en opinionsundersökning. Intervjupersonerna valdes ut slumpvis från en lista med fastighetsägare som röstat nej till omarrondering i västra Rättvik. Resultatet visade bland annat att motståndet till omarrondering berodde på: att det är en lång process som kostar mycket pengar, att fastighetsägare kan tvingas till omarrondering mot sin vilja och en rädsla att förlora jakträtten. En del fastighetsägare upplevde omarronderingsprocessen som odemokratisk och vinklad, ett större samförstånd mellan berörda parter efterfrågades. Studien utmynnade i bland annat följande slutsatser: Många fastighetsägare lyfte fram att omarronderingsprocessen måste bli snabbare och ske till en lägre kostnad. Förutom det framkom även faktorer av känslomässig karaktär och att samsynen måste förbättras mellan myndighet och fastighetsägare. Det fanns en viss positiv inställning till omarrondering som gjorde att fastighetsägare kunde tänka sig rösta för en omarrondering, men att det måste ske under andra former. Vissa fastighetsägare kunde aldrig tänka sig att rösta ja till omarrondering, de ansåg att processen ska vara frivillig.