Förarutbildning och kunskapsbildning : - en studie om förarutbildningssystemet

Sammanfattning: Arbetet visar hur systemet för traditionell förarutbildning ser ut och att den formaliserade utbildningsstrukturen starkt strider mot min och andra lärares och förarprövares erfarenheter och pedagogiska grundsyn. Att den traditionella förarutbildningen genom exempelvis trafikskolor är som den är, kan jag säkerligen inte påverka. Det var heller inte min avsikt med arbetet. Min önskan är däremot att via mina exempel och resonemang få till stånd en diskussion bland de berörda förarprövarna inom yrkesförarutbildningarna. I och med att grundförutsättningarna när det gäller tid till förfogande per elev är så olika, borde yrkesförarutbildningarna utnyttja det till att bättre utnyttja utbildningstiden till frågorna: hur, vad och varför? Genom att exempelvis öka tiden för den reflekterande dialogen inom arbetsgruppen omkring lärande och lärarens/förarprövarens yrkeskunnande och minska tiden för slaviskt regelföljande samt öka förståelsenför bedömning av tyst kunnande och minska tiden för fixerad momentutbildning och momentdokumentation. En förarprövare som utfärdat ett körkort borde vara bevis nog för en elevs kunskapsnivå och utveckling över tid. Detta är inte lättatt ensam hävda vid en inspektion från Transportstyrelsens enhet Tillsyn. Men om vi är flera som verkligen slagkraftigt kan hävda en förarprövares genuina yrkeskunnande att under utbildningstiden avläsa rätt saker, finns det en möjlighet att i alla fall få till stånd en diskussion om värdet av den formaliserade utbildningen kontra en förarprövares yrkeskunnande.