ἡ γλῶσσα i Jakobsbrevet : En analys av tungans funktion och relevansen av judisk vishetstradition och hellenistisk filosofi för tolkning av perikopen Jak 3:1-12

Sammanfattning: Jakobsbrevet innehåller många förmaningar om hur en människas tro måste stämma överens med hennes handlingar. Vad säger författaren till Jakobsbrevet om tungan och talet? Är uttrycken om tungan och talet självständiga formuleringar eller har författaren influerats av annan biblisk litteratur? Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken funktion begreppet ἠ γλῶσσα (tungan) har i Jakobsbrevets tredje kapitel, verserna 1-12. Uppsatsen vill även undersöka hur en kan läsa Jak 3:1-12 i relation till judisk vishetslitteratur och möjliga influenser från hellenistisk filosofi. I samband med detta undersöker uppsatsen även perikopen ur ett formhistoriskt perspektiv med fokus på genre. Huruvida går det att se på Jak 3:1-12 att den har influerats av genren judisk vishetslitteratur? Vilka likheter och skillnader finns det mellan hur tungan framställs i Jak 3:1-12 och hur den skildras i judisk vishetslitteratur?  Analysen visar bland annat att tungan är omöjlig för människan att kontrollera. Den är som en eld som kan förgöra hela existensen. Tungan är vän med världen och står på så sätt i motsatsförhållande till Gud. Tungan avslöjar även vad som bor i en människas inre. Om en människa bär på en inre obalans så kommer tungan och talet att avslöja henne. En central del av resultatet är att den bakomliggande orsaken till att Jakobsbrevets författare uppmanar sina mottagare att vara försiktiga med sitt tal är föreställningen om den kommande domen. Analysen visar också att det finns både likheter och skillnader mellan hur tungan porträtteras i Jak 1-12 och hur den beskrivs i judisk vishetslitteratur. Författaren till Jakobsbrevet tycks framförallt ha inspirerats av Ordspråksboken och Jesus Syraks vishet. En av skillnaderna i skildringen av tungan är enligt analysen att Jakobsbrevets författare influerats av ett dualistisk tänkande kring tillvaron.