Närståendes erfarenheter av att närvara vid hjärt-lungräddning : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige drabbas cirka 13 000 personer varje år av hjärtstopp. Det rekommenderas att erbjuda närstående att närvara vid hjärt-lungräddning enligt europeiska riktlinjer. Trots dessa rekommendationer har tidigare studier visat att vårdpersonal ofta har en negativ inställning kring detta, vilket grundar sig i en oro att närvarandet kan vara traumatiskt men också på grund av personal- och platsbrist. Utifrån detta finns det ett behov av att öka kunskapen kring närståendes erfarenheter. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av att närvara vid hjärt-lungräddning. Metod: Den studiedesign som har valts att användas i den här studien är litteraturstudie. Studien är baserad på tolv artiklar med både kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna är hämtade från två vetenskapliga databaser PubMed och CINAHL. I analysen används en integrerad analys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: Att vara närvarande vid hjärt-lungräddning och information och stöd samt sex underkategorier: Betydelsen av att närvara, Närstående till ett barn som drabbats av hjärtstopp, Känslor av overklighet, Psykisk ohälsa efter att ha närvarat, Närståendes erfarenheter av information och stöd samt Närståendes erfarenheter av brist på information och stöd. Slutsats: Närstående som närvarar vid hjärt-lungräddning erfor passivitet men även känslor så som panik och chock. Det fanns även en känsla av otillräcklig stöttning och information av vårdpersonalen. Trots detta erfor en stor del av de närstående det som positivt att närvara. Resultatet bidrar till förståelse och vikten av ett systematiskt förhållningssätt vid omhändertagandet av den drabbade.