Effekter på muskelprestation och balans efter cykelträning på olika intensitet hos friska äldre över 65 år

Sammanfattning: Introduktion: Åldrandet påverkar samtliga fysiologiska funktioner i kroppen. Degenerativa förändringar i muskelprestation och nedsatt balans bidrar till nedsatt förflyttningsförmåga och ökad fallrisk hos äldre. Fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter, men få äldre når upp till den rekommenderade mängden. Tidsbrist och rädsla är några av orsakerna till detta. Tideffektiva och säkra träningsformer för äldre behövs för att upprätthålla förflyttningsförmågan och självständigheten.  Syfte: Att undersöka skillnader avseende muskelprestationen i nedre extremitet och balans efter en individanpassad cykelträningsperiod på 12 veckor med supramaximal högintensiv träning (HIT) och träning på moderat intensitet (MIT) hos icke träningsaktiva friska äldre ≥ 65 år. Samt undersöka om förbättringar i muskelprestation efter träningsinterventionerna samvarierar med en förbättring i balans. Metod: 68 deltagare ≥65 år randomiserades till HIT (n=34) eller MIT (n=34). Båda utförde cykelträning i grupp två gånger per vecka i 12 veckor på individanpassad intensitet. Balans mättes med enbensstående och steptest och muskelprestation utvärderades med maximal explosiv styrka och isometrisk muskelstyrka innan och efter interventionen.  Resultat: En statistiskt signifikant skillnad (p = 0,02) mellan HIT och MIT i förändring i isometrisk muskelstyrka efter träningsperioderna hittades (medelskillnad = 0,08 Nm/kg), inga övriga skillnader. Inget statistiskt signifikant samband (p>0,05) mellan förändring i balans och styrkeprestation efter träningsperioderna hittades.  Konklusion: Statistisk signifikant skillnad i förändring i isometrisk muskelstyrka hittades mellan HIT och MIT efter en 12 veckor lång träningsperiod på cykel för äldre ≥65 år, inga skillnader hittades i övriga utfallsmått.