Lokalt omhändertagande av dagvatten i vägmiljö

Sammanfattning: Dagens förtätning av städer och tätorter, samt den ökande exploateringen leder till en ökad ytavrinning och en minskad naturlig infiltration av dagvatten. För att få bort vattnet så fort som möjligt transporteras det bort genom ledningar direkt ut till recipienter utan att renas. Dagvatten och främst vägdagvatten är ofta mycket förorenat och kan orsaka stor skada i naturen, både på flora och fauna. Majoriteten av föroreningarna som hittas i dagvatten kan hänvisas till trafikens utsläpp, slitage av vägbana och däck, läckage och korrosion. Näringsämnena fosfor och kväve, suspenderat material, zink, salt, kolväten och olja är bara exempel på de ämnen som bildar den komplexa blandningen av föroreningar i vägdagvattnet. Den förorening som orsakar mest debatt är bly, men tack vara en förändrad lagstiftning och övergång till blyfri bensin har mängden bly i naturen minskat. Bly förekommer främst i adsorberad form och är mycket hårt bundet, vilket gör det svårlösligt. Som tur är renas många föroreningar bort genom infiltration av vattnet. Infiltration innebär vattnets nedträngande i jorden och är en naturlig process i vattnets kretslopp. Är det möjligt att använda naturlig infiltration för att rena vägdagvatten så nära källan som möjligt, exempelvis i en cirkulationsplats? Kort sagt skulle man kunna svara att ”ja det är möjligt” men det är en mängd faktorer som påverkar hur lämpligt det är att genomföra. Först och främst måste man ta hänsyn till trafiksäkerheten, då det inte får utgöra någon fara för trafikanter. Jordartens hydrauliska konduktivitet, förmågan att leda vatten genom jorden, spelar en stor roll för hur effektiv infiltrationen kommer att vara. En lerjord kommer att resultera i stående vatten, men detta är kanske något man kan acceptera? Storleken på cirkulationsplatsen spelar också en stor roll. En större cirkulationsplats ger större möjligheter att ha en god reningseffekt. Arbetet bygger på en litteraturstudie där tre huvudpunkter studerats; vattenproblematiken, föroreningar och restriktioner för cirkulationsplatser har studerats. Med litteraturstudien som grund har en analys av en befintlig cirkulationsplats gjorts för att studera möjligheterna att anpassa denna för lokalt omhändertagande av vägdagvattnet. Jag hoppas att resultatet inte bara svarar på frågeställningen utan också kommer att resultera i att verksamma yrkesmän- och kvinnor inom branschen försöker anpassa nybyggnationer för att kunna ta hand om så mycket vägdagvatten som möjligt innan det släpps ut i naturen. Orden ekologiskt och hållbar utveckling är mode just nu och varför inte då försöka applicera dessa orden på vårt vägdagvatten också?