Amplitudskillnader vid antidrom och ortodrom nervimpulsmätning

Sammanfattning: Bakgrund: Det perifera nervsystemets axon utgår från cellkroppar i ryggmärg eller hjärna och går ut till kroppens perifera delar. Det perifera nervsystemet undersöks med hjälp av elektroneurografi. Elektroneurografi kan utföras antingen antidromt, där mätningen sker i motsatt riktning till nervimpulsens naturliga, eller ortodromt, där nervimpulsmätningen sker i nervens naturliga riktning. Vid elektroneurografi används den nervledningshastighet, amplitud och kurvformation som undersökningen resulterar i för att sätta en diagnos. Studien syftade till att undersöka om det förelåg signifikant sensorisk amplitudskillnad beroende på om antidrom eller ortodrom elektroneurografi användes genom att undersöka nervus medianus och nervus ulnaris, detta för att bedöma om den metod som använts vid framtagandet av referensvärdena har betydelse.  Material & Metod: 33 neurologiskt friska testindivider i åldrarna 18–80 år deltog i studien. Nerverna stimulerades i handledsnivå och registrering gjordes i fingrarna vid ortodrom elektroneurografi, det omvända gjordes vid antidrom elektroneurografi. Parat t- test användes. Signifikansnivån (α) sattes till 0,05 och normalfördelning ansågs föreligga då median och medelvärde hade en differens på ≤5. Resultat: Det fanns en signifikant amplitudskillnad mellan de båda metoderna vid samtliga mätningar.  Diskussion: Referensvärdena bör baseras på samma metod som kliniken använder för att undvika felaktiga positiva eller negativa diagnoser.