Parthenonfrisen i Nationalmuseum

Sammanfattning: Parthenonfrisen i Nationalmuseum är en diskursiv analys av inköpet av gipsavgjutningen av Parthenonfrisen i museets samling och dess placering vid invigningen av museet sommaren 1866. Analysen är baserad på arkivstudier och konstvetenskaplig litteratur och menar att placeringen av gipsavgjutningen utgör ett koherensbrott (i Michel Foucaults mening) som tyder på en ny praxis bort från klassisk konstkanon till modernism och rentav protopostmodernism dikterad genom social överbestämning av industrikapitalismens borgarklass (i Chantal Mouffes och Ernesto Laclaus mening) men också genom samtidens estetisering av vardagen och det simulacra gipsavgjutningen uttryckte (i Jean Baudrillards mening) i stället för att vara en symbol över nationell och kulturell renässans som förenar den moderna statsstaten och antikens Grekland.