Osynliga gränser i det urbana rummet : En fallstudie över de två barriosen Poble Sec och El Raval i Barcelona

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar ett urbant gränsområde i Barcelona. Studien syftar till att visa att det även i det urbana rummet finns gränser. Gränser som inte är tydligt utstakade, men skapade i tidsrummet och formade av olika processer som lett fram till dagens situation. De utvalda områdena för studien är barriosen Poble Sec och El Raval i stadens distrikt Sants Montjuïc respektive Ciutat Vella. De båda barriosen/kvarteren angränsar till varandra, men skiljs ändå åt av den stora avenyn Paral·lel. För att kunna visa på de skillnader och likheter som finns mellan de båda barriosen har en historisk översikt getts. Det har också fokuserats på hur den territoriella uppdelningen av staden ser ut i fråga om domäner som kan skapa administrativa gränser, hur planeringen ser ut i de båda områdena, om det finns en rumslig uppdelning av olika grupper i fråga om etnisk tillhörighet eller liknande och om det finns några andra viktiga skillnader mellan de båda områdena. Studien visar att de båda barriosen har präglats av deras historiska bakgrund. Detta visar också att det är svårt att förändra äldre strukturer om det inte finns starka grupper i samhället som trycker på för förändring. Raval har ett förflutet som arbetarkvarter med stor fattigdom. Befolkningstätheten har alltid varit hög och under vissa tider har människor till och med bott på gatan. Prostitutionen har alltid varit utbredd, vilket den trots åtgärder, ännu är i området. Under 1970- och 1980-talet var narkotikahandeln utbredd och en stor del av stadens missbrukare och drogtrafikanter vistades i barriot. Under 1980-talet förekom det också gängkrig mellan de olika drogtrafikanterna. Det var under dessa årtionden farligt att vistas i barriot. Även Poble Sec har en historia som arbetarkvarter och var under början av 1900-talet känt för att vara Barcelonas nöjeskvarter, men idag finns endast ett fåtal av de teatrar och nöjesställen som fanns under det föregående seklet kvar. Till skillnad från Raval har prostitution, droghandeln eller kriminaliteten aldrig varit lika utbredd som i Raval. De båda områdena är också offer för den tidigare planeringen som lett till tätt stående byggnader och smala gator, med få öppna ytor såsom parker och torg. Poble Sec har dock fördelen av närheten till parken Montjuïc. I Raval har problemen framförallt varit dålig ventilation. Idag riktas planeringen mot att skapa fler öppna ytor i fråga om parker och torg. Det satsas också på att skapa bättre ventilation genom att riva vissa byggnader som inte går att rädda, medan andra som har ett större kulturellt värde restaureras. I Poble Sec har det också skett en satsning på att renovera byggnader och skapa fler öppna ytor. Totalt sett har det skett en större satsning i Raval, men detta område har också haft äldre strukturer som är svårare att förändra. Det som har påverkat gränsen i störst utsträckning är den territoriella uppdelningen som trots mindre förändringar har stått sig genom århundradena. Detta har historiskt format och modifierat barriosen så att olika strukturer skapats. En av de allra största skillnaderna idag, mellan de båda barriosen ligger i den befolkningsförändring som ägt rum från slutet av 1980-talet. Båda områden har en hög befolkningstäthet, men i Poble Sec utgörs den största gruppen av katalaner och spanjorer. I Raval utgör invånare födda utomlands hälften av befolkningen i barriot. Den allra största av dessa grupper utgörs av Pakistanier. Detta har också satt en stor prägel på barriot genom att det finns många utländska charkuterier, restauranger och butiker.