Skyddat boende som ekonomiskt bistånd : Vilket ansvar har kommunen för våldsutsatta kvinnor och vilken rätt har våldsutsatta kvinnor att få bistånd i form av skyddat boende av kommunen

Sammanfattning: Mäns våld mot kvinnor har varit ett problem i samhället men är även fortsatt ett problem idag. Syftet med uppsatsen är att belysa vilket ansvar som kommunen har gentemot våldsutsatta kvinnor men även att särskilt utreda insatsen skyddat boende som ekonomiskt bistånd samt vilken karaktär insatsen har ifråga om rättighet, skyldighet eller möjlighet. Fokus kommer vara på de kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och eftersom våldet ofta sker inom det egna hushållet blir insatsen skyddat boende viktig för att kunna ta sig ifrån den våldsamma situationen. Frågeställningarna analyseras främst utifrån en rättsdogmatisk metod men eftersom frågorna i sig bygger på en åtskillnad mellan kön kommer även en genusrättsvetenskaplig metod att användas.  Skyddat boende som insats för våldsutsatta kvinnor får sin utgångspunkt i 5 kap. 11 § st. 2 SoL medan det ekonomiska biståndet regleras i 4 kap. 1 § SoL. Genom biståndet ska enskilda uppnå en skälig levnadsnivå. Biståndet består av två delar, en del som är ett försörjningsstöd och en del som är ett bistånd för livsföring i övrigt. Vad som ingår i försörjningsstödet är reglerat i 4 kap. 3 § SoL och eftersom bestämmelsen är en uttömmande lista för vilket bistånd som beviljas för försörjningsstöd och skyddat boende inte regleras i bestämmelsen faller insatsen istället under vad som beviljas för livsföring i övrigt. Insatsen kan även beviljas utifrån bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL som ger varje kommun en möjlighet att ge bistånd utöver det som följer av 4 kap. 1 § SoL. Bestämmelsen i 4 kap. 1 § SoL är en rättighetsbestämmelse men den ger även uttryck för att var och en har ett eget ansvar för att först själv försöka tillgodose sina behov innan rättigheten inträder. Rätten till ekonomiskt bistånd är alltså inte absolut och det är den enskilde själv som behöver kunna visa på att den har ett behov av bistånd. Eftersom bistånd är en rättighet för den enskilde faller det sig naturligt att kommunen har en skyldighet att utge bistånd, om den enskilde har kunnat visa på att den har ett behov av det.  Det går att se ett samband vad gäller rättighet, möjlighet samt skyldighet vad gäller 4 kap. 1 § SoL, 4 kap. 2 § SoL samt 5 kap. 11 § st. 2 SoL. Genom 5 kap. 11 § st. 2 SoL har socialnämnden i varje kommun fått ett särskilt ansvar över att beakta våldsutsatta kvinnors behov. Bestämmelsen ger inte en rättighet för kvinnor utan är ett klargörande av kommunens skyldigheter. Ett sätt att fullfölja skyldigheten är att bevilja våldsutsatta kvinnor ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL om det behövs för att uppnå en skälig levnadsnivå. Om en kommun anser att en kvinna inte har ett behov av bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL, alltså att hon inte enligt lag har rätt till det, ger istället 4 kap. 2 § SoL en möjlighet för kommuner att erbjuda bistånd utöver 4 kap. 1 § SoL. Ingen av dessa bestämmelser ger en rättighet till insatsen skyddat boende. Insatsen får istället form av att vara ett medel för att uppnå ett mål. Målet är att kvinnan ska få en skälig levnadsnivå, men att det inte är endast ett skyddat boende som kan tillgodose det målet utan även andra insatser kan beviljas för att uppnå målet.