Personcentrerad vård av patienter med demenssjukdom - Sjuksköterskans erfarenheter

Sammanfattning: Bakgrund: Idag finns cirka 150 000 individer i Sverige med demenssjukdom och gruppen växer i takt med att befolkningen blir äldre. Personcentrerad vård har sitt ursprung inom humanistisk psykologi och begreppet beskrevs redan på 1960-talet. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser och är en god grund för att tillgodose de varierande behov som finns hos den komplexa patientgruppen. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa vad sjuksköterskans erfarenheter är av att ge personcentrerad vård till patienter med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie vars resultat baseras på studier med kvalitativ ansats. Vid sökning användes databaserna; CINAHL, PsycINFO och PubMed. Resultatets femton artiklar analyserades enligt Forsberg och Wengströms (2016) femstegsmetod. Resultat: Resultatet presenterades med hjälp av fyra huvudteman; organisationen, patientrelationen, kommunikation, vårdmiljö samt sju underteman; stöd på arbetsplatsen, kompetensutveckling, tids- och personalbrist, livsberättelsen - patientens historia, personliga attribut, samverkan i team och dokumentationsrutiner. Konklusion: Hälso- och sjukvården är en komplex organisation och sjuksköterskan står inför många utmaningar. Otillräckligt stöd från både ledning och kollegor samt vårdmiljöns utformning var alla faktorer som påverkade sjuksköterskans möjlighet att tillgodose personcentrerad vård. Vidareutbildning i kommunikation och demenssjukdomar upplevde sjuksköterskorna gynnsamt för deras arbete. Även vikten av att ha en god relation till patienten och att lära sig deras livshistoria framhölls som viktiga komponenter i den personcentrerade vården.