Prognostisering av produktionskapacitet - En studie på PET-Turbuhaler, AstraZeneca

Detta är en Master-uppsats från KTH/Industriell produktion

Sammanfattning: En viktig aspekt för att få ett företag att bli så framgångsrikt som möjligt är att ha en träffsäker kapacitetsprognostisering av produktionen. En kapacitetsprognostisering hjälper ett företag att förutse och planera sin produktion för att kunna uppfylla den framtida efterfrågan. Därför är det av stor betydelse att prognostiseringen av kapaciteten är träffsäker. Detta är huvudområdet i denna examensrapport. Rapportens författare kom under vårterminen 2016 i kontakt med produktionsenheten PET-Turbuhaler på AstraZeneca i Södertälje. De efterfrågade en träffsäker modell för deras kapacitetsprognostisering på lång sikt, 12-24 månader. Examensarbetets syfte har därför sammanställts i en huvudfrågeställning som lyder; Vilket arbetssätt är det bästa för att PET-Turbuhaler ska uppnå en träffsäker produktionskapacitetsprognostisering på 12-24 månader? För att besvara frågeställningen genomfördes en förstudie, en litteraturstudie samt en intern och en extern benchmarking som alla analyserades och sammanställdes. Förstudien gav en övergripande bild av hur arbetet med den Microsoft Excel-modell som PET-Turbuhaler använder idag fungerar. Dessutom framkom vilka problem som de anställda ser att det finns med den nuvarande modellen. Författarna har även gjort egna analyser av PET-Turbuhalers kapacitetsmodell. Litteraturstudien som gjordes visar bland annat varför det är en skillnad mellan teoretisk och verklig kapacitet. För att beräkna den verkliga produktionskapaciteten behöver anläggningens schemalagda kapacitetsförluster (t.ex. lunch, möten), kapacitetsbortfall (t.ex. maskinhaveri, ställtid) och ej planerad verksamhet (t.ex. defekter) subtraheras från anläggningens teoretiska kapacitetstillgång, d.v.s. när anläggningen är igång dygnet runt, året om. Analysen visade att den modell som PET-Turbuhaler använder idag omfattar i stort sett samma parametrar som den modell litteraturen hänvisar till. Examensarbetarna insåg därför att PET-Turbuhalers problem med en bristande kapacitetsprognos på lång sikt inte nödvändigtvis ligger i den modell som används idag utan snarare i hur modellen används. Det har kommit upp till ytan att parametrar inom den nuvarande modellen inte uppdateras kontinuerligt med aktuell indata. Detta gör att gammal produktionsdata som är inaktuell ligger till grund för den kapacitetsprognos som görs på lång sikt. Frågeställningen kunde besvaras utifrån det underlag som tagits fram i analysen. Det mest intressanta resultatet blev att PET-Turbuhalers kapacitetsprognos på kort sikt inte är lika träffsäker som man tidigare trott. Följden av detta är att ett bra fungerande standardiserat arbete för den korta prognosen behöver utformas för att i framtiden få en träffsäkrare prognos på lång sikt. Efter diskussioner av resultatet kunde examensarbetarna slutligen komma fram till rekommendationer för hur PET-Turbuhaler bör fortsätta arbeta. Några av rekommendationerna är att utvärdera insamlad data kontinuerligt, ha regelbundna möten mellan produktionstekniker och gruppchefer samt att montera en sensor, som kan registrera output-takten, längst ner i flödet på produktionslinorna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)