Kan fattigdomen minska genom skuldlättnader? : En granskning av HIPC-initiativet

Sammanfattning: För många fattiga länder, främst i Afrika, har det blivit uppenbart att skuldbördan har utvecklats till en skuldfälla som är mer eller mindre omöjlig att ta sig ur. 1996 presenterade Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken HIPC-initiativet; Highly Indebted Poor Countries, som är en strategi för hur skuldbördan för världens fattigaste länder skulle kunna skrivas ner till en mer hanterbar nivå. Initiativet kan sägas ha vuxit fram ur den kritik som IMF och Världsbanken har fått för tidigare skuldlättnadsstrategier. Samtidigt presenterades en strategi för fattigdomsbekämpning; eng. Poverty Reduction Strategy (PRS). Målet är att de resurser som frigörs i och med skuldavskrivningarna ska komma de fattigaste till del. Syftet med denna uppsats är att föra en teoretisk och en empirisk diskussion kring effekterna av en skuldlättnad på fattigdomen, inom ramen för HIPC II. Dessutom är avsikten att föra en diskussion kring hur detta initiativ kan förbättras med utgångspunkt från de fattiga i samhället. En stor skuldbörda utgör ett hinder för fattigdomen men huruvida en reducering av skulden leder till att fattigdomen minskar är avhängigt den politiska viljan i landet. På samma sätt är resultatet av landets PRS avhängig den politiska viljan. Oberoende av den politiska viljan i landet öppnar HIPC för en dialog i landet mellan regeringen och det civila samhället vilket främjar demokratiseringen och således fattigdomsbekämpningen. I uppsatsen presenteras välfärdsfaktorn som är den andel av statens intäkter som med nödvändighet måste ägnas åt att garantera befolkningens livsuppehälle och inte kan användas till att reglera ekonomiska förpliktelser mot utlandet. Välfärdsfaktorn beror på den politiska viljan i landet, som i sin tur har sin grund i demokratins mognad. Med teorin om välfärdsfaktorn som grund presenteras följande förslag till förändringar av HIPC II: För att garantera att fattigdomsbekämpningen fokuserar på de allra fattigaste i samhället kan PRS kopplas till välfärdsfaktorn. Vidare bör skuldavskrivningar justeras med hänsyn till externa faktorer för att inte effekterna av välfärdsfaktorn ska undermineras. Välfärdsfaktorns effekter riskerar dessutom att gå förlorade om inte incitament för demokratiseringen skapas i länder med svag politisk vilja. För att komma till rätta med denna problematik kan en fond inrättas där resurser från skuldavskrivningar ackumuleras. Fonden blir tillgänglig för landet då en demokratisk regering tillträder.