Graecum est, non legitur : Främmandegöringens och genrens didaktiska potential i Umberto Ecos Rosens namn

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken didaktiska potential som kan finnas i Umberto Ecos roman Rosens namn (1980) i gymnasieskolans svenskundervisning. Ansatsen är litteraturvetenskaplig och rör dels hur elever kan tänkas lära sig hantera litterära texters egenart, dels elevers användning av genreteori för att förstå romanen. För att utforska det första ämnet används Viktor Sklovskijs teori om automatisering, främmandegöring och medvetet försvårad form. Det andra ämnet utgår i huvudsak från Tzvetan Todorovs artikel ”Kriminalromanens typologi”. Det visar sig att romanens didaktiska potential är stor om eleverna ges god vägledning. Romanens omfattande användning av latin och andra främmande språk är en tillgång vid tillämpning av Sklovskijs teorier om främmandegöring, då det finns gott om utrymme för tolkning och reflektion. Även genreanalysens didaktiska potential är hög eftersom romanen på både typiska och otypiska vis anknyter till spänningslitteraturen.