Klättra, spring och hoppa mer! : En kvalitativ studie där sex förskolegårdar och förskolepersonalen jämförs för att se möjligheter till motorik

Sammanfattning: I och med det stillasittande samhälle som råder belyser denna studie vikten av förskolans betydelse för barnens möjligheter till motorisk aktivitet och utveckling. Syftet var att undersöka sex olika förskolegårdar genom fotodokumentation som sedan analyserats för att se vilka möjligheter till motorik som erbjöds. För att få fram förskolepersonalens förhållningssätt, kunskap och uppfattningar kring förskolegårdens utformning, motorisk aktivitet och dess utveckling samt redskapens betydelse genomfördes respondentintervjuer. För att kunna belysa skillnader kring detta utifrån utbildningsbakgrund deltog förskollärare, barnskötare och barnpedagog. Genom denna kvalitativa metod utgick vi från ett sociokulturellt perspektiv där lek, miljö, samspel och dess redskap har stor betydelse för barnens utveckling och lärande. Vi använder oss även av centrala begrepp kontinuerligt genom studien: motorik, motorisk utveckling, fysisk aktivitet samt motorisk förmåga. I arbetet presenteras vad tidigare forskning och litteratur uttrycker kring ämnet motorik, förskolegårdens utformning och förskolepersonalens betydelse. I studien framkommer två separata delstudier som analyserats tematiskt och gav sin utgångspunkt i en gemensam diskussion och konklusion. Det visade sig i arbetet att det är traditionella förskolegårdar som ger barnen varierade möjligheter till att stimulera motorisk aktivitet och utveckling. Detta innebär bland annat plana, släta ytor, grönområden, asfalterade vägar, målade aktivitetsbanor samt någon form av naturmaterial som träd, stubbar och stenar. De fasta redskapen visade sig vara liknande på alla sex undersökta förskolegårdar i form av klätterställning, gungor, kullar, sandlådor och rutschkana. Förskolepersonalen och dess utbildningsbakgrund har en stor betydelse för hur man använder utemiljön och dess redskap för att utmana barnen mer. Det är viktigt att inte bara se och ta för givet att barnen är aktiva i sin utevistelse utan de är mer stillasittande än man tror.