Sexköpslagen : en fortsatt orättvisa?

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att utreda hur den gällande rätten ser ut avseende förbudet mot köp av sexuell tjänst. Då lagen från olika håll har blivit kritiserad för att vara en symbollag och sakna effektivitet har det varit författarnas ambition att närmare undersöka syftet bakom lagen och hur rättstillämpningen fungerat i praktiken. Under arbetets gång har det framkommit att lagen främst anses skydda samhälleliga intressen, såsom bekämpandet av prostitution och den kringliggande kriminaliteten. För att en sexköpare ska dömas för köp av sexuell tjänst krävs att en tillfällig sexuell förbindelse ägt rum i utbyte mot ersättning. Den av rättspraxis fastslagna påföljden för enstaka köp av sexuell tjänst är 50 dagsböter, något som är jämförbart med påföljden för snatteri. Vidare har det visat sig att domstolen inte använt sig av de möjligheter som finns för att skärpa brottets straffvärde. Den har således inte ansett att köp av en kvinna som utsatts för människohandel är att se som en försvårande omständighet. Köp av sexuell tjänst är ett spaningsbrott, vilket har medfört stora bevissvårigheter för polis och åklagare. Oftast ligger problematiken i att bevisa huruvida avtal om ersättning ägt rum, samt att bekämpa den prostitution som sker inomhus. För att få en slagkraftig och mer effektiv lagstiftning krävs att polisen får större resurser till spaningsarbete och att domstolen beaktar den prostituerade kvinnans sociala situation vid straffvärdesbedömningen.