Påverkan på EKG-registrering vid ändrat kroppsläge och elektrodplacering

Sammanfattning: Elektrokardiografi, EKG är den mest använda kardiovaskulära undersökningen för studering av hjärtats funktion, patologi i hjärtats retledningssystem och rytm. För att registrera och undersöka hjärtats elektriska aktivitet, används de standardiserade 12-avledningssystemet (12-SL) med distal placering av extremitetsavledningarna på underarmar och underben. På grund av muskelstörningar som kan förekomma under bland annat ett arbetsprov, är 12-SL inte alltid optimalt. Därför har andra modifierade system för elektrodplacering av extremitetselektroderna som Mason- Likar och Lund-avledningssystemet, ersatt med en omplacering proximalt på överarmar och höftkam. Tidigare studier har visat en förändring i EKG-registreringen som kan leda till falska patologier eller missvisande av det befintliga patologierna. Studier har även visat en förändring i EKG-registreringar som kan uppkomma vid olika kroppspositioner. Syftet med denna studie var därför att studera den potentiella skillnaden som uppstår mellan 12-SL och en proximal omplacering enligt Lund-systemet med en kroppspositionsändring. Studien inkluderade 31 deltagare remitterade till ett ordinärt arbetsprov, där en registrering skedde vid distal- och proximal koppling samt med patienten i sittande läge. Utifrån erhållna EKG-registreringar jämfördes R-vågsamplituden, QRS-durationen samt PQ tiden. Studien visade en statistisk signifikant skillnad i alla extremitetsavledningar vid en förflyttning av elektroderna för R-vågamplituden samt för avledning V5 och –aVL vid ändring av kroppsposition. Ingen signifikant förändring kunde observeras för PQ-tiden och QRS-durationen.