Metaboliter från svampar associerade till granbarkborren (Ips typographus) och deras effekter på andra svampars tillväxt

Sammanfattning: Granbarkborren, Ips typographus, är den mest destruktiva skadeinsekten för svensk barrskog och orsakar årligen stora ekonomiska förluster för landets skogsägare. Granbarkborren kan endast föröka sig i döda träd. För att döda ett stående friskt träd kan de med feromoner signalera till andra granbarkborrar att tillsammans inleda en massattack. Granbarkborren är även beroende av blånadssvampar för att kunna slå ut friska träd. Med dessa blånadssvampar kombinerat med en massattack kan granbarkborren döda trädet inom några veckor. Blånadssvampen ger en missfärgning i virket vilket innebär en värdeminskning av den erhållna veden. I detta examensarbete har de tillväxthämmande effekterna mellan blånadssvamparterna Ophiostoma picea, Grosmannia penicillata och Ceratocystis polonica undersökts. De tillväxthämmande effekter svamparna utövar på varandra har studerats visuellt med odlig i artificiellt såväl som naturligt medium representerad av bark. Tillväxthastigheterna hos respektive svamp har uppmätts. G. penicillata fanns ha den högsta tillväxthastigheten samt de största tillväxthämmande effekterna mot de andra svamparna. Kemiska analyser har utförts med SPME och GCMS för att se vilka ämnen svamparna och barken producerar. Resultaten tyder på att vissa ämnen som produceras av barken inte finns närvarande efter att svampen vuxit i barken. Många ämnen produceras av alla tre svampar men en del är även unika för en viss svampart. Som exempel var G. penicillata ensam om att producera seskviterpenen β-Guaiene, det aromatiska kolvätet m-Cymene och terpenen Borneol. Barken producerade ämnen, bland dessa seskviterpen-alkoholen δ-Cadinol, som sedan inte gick att finna när svamparna var närvarande. Detta tyder på att svamparna konsumerat dessa ämnen alternativt att barken inte producerar samma ämnen i svamparnas närvaro.