Management i offentliga och privata bolag

Sammanfattning: I dagens Sverige bedriver det offentliga mycket av sin ekonomiska verksamhet i aktiebolagsform, precis som privata aktörer. Det hävdas ofta att offentliga bolag inte är lika effektiva som sina privata motsvarigheter, vilket kan bero på skillnader i management. Målet för denna uppsats är därför att undersöka om det finns sådana skillnader i management, och vilka dessa i så fall är. Undersökningen är begränsad till Sverige och de större statliga och privata aktiebolagen. Författarna har arbetat enligt den hermeneutiska vetenskapstraditionen, och har använt sig av en kvalitativ metod i form av personligt kunskapande genom samtalsintervjuer. För att få en holistisk bild av fenomenet har undersökningen utförts ur två perspektiv. Det första perspektivet, ägarperspektivet, syftar till att få en uppfattning om hur staten agerar som ägare i jämförelse med stora privata ägare. Staten som ägare representeras i uppsatsen av Näringsdepartementet, medan de stora privata ägarna representeras av investmentbolaget Industrivärden. Det andra perspektivet, företagsperspektivet, syftar till att undersöka hur ledningen ser ut på företagsnivå. De statliga bolagen representeras i uppsatsen av Vattenfall och Systembolaget, medan de privata representeras av Volvo Personvagnar. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av undersökningen är att skillnaderna i management mellan statliga och privata aktiebolag är tämligen små. Framför allt gäller detta vinstmaximerande statliga bolag jämfört med privata bolag. Undersökningen tyder på att större skillnader i management står att finna mellan icke-vinstmaximerande statliga bolag och vinstmaximerande statliga bolag, än mellan de senare och privata bolag. En orsak till detta kan vara att de ekonomiska målen i de icke-vinstmaximerande statliga bolagen är underordnade. Detta gör också att företagens målsättning blir mer komplicerad, och att måluppföljningen försvåras. Även statens agerande som ägare uppvisar stora likheter med de stora privata ägarnas agerande. Den troligtvis viktigaste anledningen till detta är att både staten och privata ägare följer Svensk kod för bolagsstyrning, en förhållningspolicy som utarbetats av staten i samarbete med det privata näringslivet. Statens ägarpolicy bygger på denna kod, men går i vissa fall längre. Exempelvis innehåller den riktlinjer för saker som sociala frågor och jämställdhetsarbete. Detta beror sannolikt på att staten vill föregå med gott exempel i ägarfrågor. I övrigt har författarna kunnat konstatera några mindre skillnader mellan management i statliga och privata bolag, men dessa är knappast av avgörande betydelse. En av dessa skillnader är att staten valt att begränsa den tid en ledamot får sitta i en styrelse till maximalt åtta år. Någon liknande bestämmelse finns inte inom det privata näringslivet.