Ändring och rättelse i detaljplan

Sammanfattning: Studiens syfte är bland annat att undersöka och redogöra för skillnader och likheter mellan rättelse och ändring av detaljplan. Arbetet syftar också till att identifiera konsekvenser av uppkomna felaktigheter, och hur kommuner hanterar dessa. Målet med studien är att lämna ett kunskapsbidrag av vad som sker när felaktigheter uppstår i en detaljplan och vad som krävs för att kunna tillämpa rättelse. Studien har genomförts till största del genom kvalitativ metod med litteraturstudie och intervjuer som kompletteras med ett kvantitativt bidrag i form av sammanställda rättelser. Urvalet till intervjuerbaserades på tjänstepersoner som jobbar i en kommun med detaljplaner dagligen. Kommunernas spridning var blandad runt Västra Götalandsregionen från landsbygdskommun till storstad. Rättelserna redovisas i ett diagram och användes för att visa vilken typ av rättelser kommuner utför. Rättelserna var 20st till antal och valdes ut genom dess tillgänglighet via sökmotorer. Kriterierna var att rättelserna skulle vara gällande och inte överklagade och fick inte vara äldre än 2011. Inga rättelser sållades bort. Resultatet delades in i kapitel om gällande rätt och empiri. I gällande rätt redovisas svar på frågeställningarna ur juridisk vinkel, vilka lagstiftningar som är aktuella för studiens syfte. PBL redogör för en ändring och vilken process som krävs. Enkelt förfarande, standardförfarande och utökat förfarande redovisas ihop med vad förarbeten avsåg vid tillämpning. En ändring i en detaljplan ska genomgå något av förfarandet även om det bara är en del av planen som ändras. FL redogör för vilka kriterier som ska uppfyllas för att en rättelse får ske. Felet ska bland annat vara av uppenbar karaktär och tillkommit genom ett skrivfel, räknefel eller tekniskt missöde. Rättsfall från MMD och MÖD redovisar hur domstolen tolkat 36 § FL, där MÖD 2018 gav en dom som kan vägleda kommuner i tolkning av lagtext. MÖD dömde mot kommunen och angav som skäl att rättelsen som avsågs innebar en ändring i sak i detaljplanen, dessutom till nackdel för en enskild, och inte uppfylldede kriterier som lagstiftarna ansett som rättelse. I analys och diskussion, analyseras rättelserna från kommuner ihop med material från intervjuer, gällande rätt och rättsfall. Analysen påvisar att kommunerna har tolkat FL på olika sätt och att demotiverat beslut om rättelse olika utförande. Majoriteten av de rättelser som studerats visar sig inte uppfylla de minimikrav som FL ställer för rättelse och det visade sig inte heller finnas stöd i form av rättsfall för majoriteten av rättelserna. Resultatet från tjänstepersonernas intervjuer visar sig däremot för det mesta ligga i linje med vad lagstiftaren avsåg. Tjänstepersonerna var eniga om att en plan inte får rättas om det innebär en förändring i planen, då ska planen genomgå en ändring genom PBL. Det har genom studien visat sig vara svårt att dra en rak skiljelinje mellan rättelse enligt FL och ändring genom PBL. Kommuner tolkar en uppenbar felaktighet och förändring i sak på olika sätt vilket resulterat i de rättsfall som presenterats i studien. Slutsatser som har dragits är att FL är allt för generell och PBL allt för snäv för att enkelt genomföra mindre korrigeringar. FL tillåter enbart bagatellartade felaktigheter medan PBL ställer allt för stora krav vid justering av småfel.